Tänk om de där hemma visste

Franskt lantbröd på surdeg! 

  Hur många timmar har jag tillbringat med mina arbetskamrater? Tänk vad viktiga de är för mig. I undersökningar om vad som är viktig med ett arbete så brukar ”bra arbetskamrater” ligga i topp. Vilken tur då att jag har så bra arbetskamrater! På en föreläsning vi alla var på igår sade talaren: Skulle du vilja ha dig själv till arbetskamrat? Vill du möta dig själv när du kommer till jobbet imorgon bitti? Fundera på det!

  Man har ofta en bild av kvinnodominerade arbetsplatser som ställen med mycket grupperingar, bakom-ryggen-snack och missunnsamhet. Lite tjuvnyp, sådär… Jag känner inte igen det. Vi har det inte så. Vad vi däremot har är otroligt mycket skratt. Lagom dos av förtrolighet. En del delande av bekymmer som dyker upp. Lite prat om döden ibland (det får jag återkomma till nån annan gång). Och mycket komplimanger. En snygg frisyr, jeans som sitter snyggt över någons rumpa, uppmuntran i ”socialarbetet”. Genom åren har det naturligtvis funnits perioder då lite smolk försökt leta sig ner i bägaren och en del lite giftigare attityder har försökt ta sig in. Men det är inte det som stannat kvar.

  På en så stor arbetsplats som min (ca 75 medarbetare) tillhör vi naturligtvis olika gäng – utifrån vilka man jobbar närmast, eller vilka man känt länge - men det finns inget sällskap jag känner att jag inte skulle kunna slå mig ner hos. 

  Flera stycken har barn i samma ålder som mina. Någras är lite äldre någras är lite yngre. Här kan man få många tips, berätta om sin ängslan, vara med och ge nåt råd eller helt enkelt bara gapskratta åt någon familjesituation tillsammans. Tänk om de där hemma visste… Men aldrig att något berättas alltför utlämnande eller respektlöst. 

  Min privata värld och min arbetsvärld korsas sällan vad det gäller umgänge. Det betyder inte att mina arbetskamrater inte är mina vänner – tvärtom. Men tiden är knapp och livet fullt av saker som skall hända. Vilken tur jag har som har vänner både när jag jobbar och när jag är ledig. Det bästa av två världar liksom…

  Kanske märkligt med bild på ett bröd till detta inlägg, men brödet kan varmt rekommenderas. Inhandlat på Bröderiet på Prästgatan i Helsingborg, ett stenkast från Knutpunkten. Det är perfekt till soppan som jag snodde ihop på 25-30 minuter härom kvällen. Testa!

Recept:

Minusgraderna utanför gör bara soppan ännu mer perfekt!

Snabb, mustig soppa med sting av chili 4-5 p

I den här soppan kan man svänga ner det man har hemma. Jag har inga exakta mått men ungefär såhär gjorde jag sist! Med mindre vätska blir den lite mer grytlik.

1 purjolök (det vita, strimlat) eller en finskuren gul lök

5 potatisar (skalade och tärnade)

1-2 klyftor vitlök (hackad eller riven)

2 stjälkar selleri (finskuren)

1 grön paprika (skuren i bitar)

1 stor morot (skuren i tunna stavar)

300 g fin nötfärs

1 tsk paprikapulver

1-1,5 L varm oxbuljong (jag gjorde den på Bongs fond)

2 msk tomatpuré

2 burkar krossade tomater (köp bra tomater, gärna italienska Polpa Mutti)

olivolja

chiliflingor (hur mycket tål du?), salt & peppar (lite strimlad ölkorv om du har hemma)

  Skär alla grönsaker. Koka upp vattnet (vattenkokare perfekt) till buljongen, ställ åt sidan. Slå lite olivolja i en gryta/kastrull. Fräs runt alla grönsaker. Rör lite så det inte fastnar. I med färsen. Rör runt men det behöver inte brynas. Låt tomatpurén och chiliflingorna gå ner. Slå på buljongen! Rör runt. Koka upp, sätt på locket och låt småkoka tills potatisen är mjuk. Smaka av med salt och peppar. Att man har chili betyder inte att man ska skippa pepparn. Krydda frimodigt! Mer salt? Mer chili? Servera med en klick cème fraiche och gott bröd. Vi tog de goda ostarna (som inhandlades i lördags) till efterrätt!