onsdag 29 februari 2012

Längtan

En unge att längta efter!

  Hanna lade en bild på Facebook med blommande krokus härom dagen. Tydligen hade de sol och 16 plusgrader i London. Jag längtar när jag ser bilden. Efter våren. Men mest efter Hanna. Det har snart gått två månader sedan hon reste tillbaka "hem" efter julledigheten här hemma. Vi åker dit till påsk. Förra året låg påsken ett par veckor senare och då var det högsommarvärme när vi var där. I april! Jag minns hur underbart det var att komma dit och få träffa Andrea, som vi då inte hade träffat på tre och en halv månad. Nu har vi det så bra att vi får träffa henne ett par gånger i veckan.

  Vi har lite olika planer när vi åker över nu till påsken. Promenader längs Themsen och god middag nån kväll ute i Docklands? En tur till Hampstead Heath? Det finns många favoritplatser i London som vi gillar att återvända till. Gång på gång!

  Första gången barnen var med i London (i alla fall första gången som de har egna minnen ifrån) hade vi just tillbringat en vecka i Somerset och Exmoor. Vi kom fram till London lagom till lunchtid och handlade med oss mackor och snacks vid Marble Arch som vi tog med till Hyde Park där vi lunchade under träden. Samma plats har utgjort picknick-ställe flera gånger därefter (både när vi varit där hela familjen och för flickorna när de varit där på egen hand). En av kvällarna var vi ute vid Towern och hittade en restaurang alldeles vid Themsen där vi satt ute i kvällsljuset och åt middag. Vi promenerade sedan nästan ända in till city i den varma sommarkvällen. Jag minns att jag stannade till vid nåt tillfälle och tänkte: "Minns denna stunden, för vissa ögonblick i livet sticker ut då man känner ett stråk av extra stark lycka!" Vi har varit tillbaka där flera gånger och jag kan minnas djupt i mig, just minnena från denna sommarkväll.

  Första morgonen för precis fyra år sedan när vi firade min 40-årsdag i London satt vi och åt frukost i hotellets matsal. Tjejerna var stora nog att få klara sig lite själva i storstaden. Jag ville ändå uppmärksamma dem på lite viktigheter. Som att det är vänstertrafik i London och att bilisterna inte visar nån hänsyn. Vakenhet i trafiken alltså! Jag tyckte också att det var viktigt att de förstod att när man trängs med 10 miljoner människor i en storstad så finns det risk för ficktjuvar. Håll i väskorna alltså! Man kan aldrig vara försiktig nog. SAMTIDIGT som jag delar med mig av min vishet upptäcker jag att min egen handväska, med plånbok i, som jag oförsiktigt hängt över min stolsrygg har blivit stulen. Första timmarna i storstaden tillbringades alltså på Metropolitan Policestation. Alla bankkort, massa pund...

  Förra året tillbringade Håkan och jag en fantastisk dag på Hampstead Heath. Där är så stort att fast vi varit där förut så hade vi liksom ingen koll på var vi varit eller vart vi var på väg... Vi köpte med fantastiska baguetter och wienerbröd från en fransk delikatessbutik inne i Hampstead och hittade en skogsglänta och avnjöt en härlig lunch i solskenet. Vi strövade sedan vidare och letade efter Parliament Hill, en stig hit en väg dit. Jag kände mig lycklig och fri (ett sånt där lyckostråk). På ett förskräckligt ögonblick inser jag efter en 20 minuters promenad bland en massa andra påskfirande vandrare att min handväska inte hänger över min axel. Jag skriker! "Väskan! Var kom vi ifrån?! Vilka vägar har vi valt?!" Vi börjar springa tillbaka! Vilda i blicken. Håkan springer före jag ropar, med galen röst: "Jag väntar på den stora öppna platsen med utsikten!" (Det finns hur många såna platser som helst). Han rusar vidare. Hörde han? Jag inser att jag står där utan väska, pengar, mobil... (pass också, varför jag nu hade det med mig i väskan!!!?). Skall han hitta tillbaka? Till picknickplatsen? Till mig?! Efter en lång väntan kommer han dock utklivande ur skogen. Med min väska. "È du inte klok?" frågar han och så skrattar vi. Så galet! Under tiden hade jag sett framför mig hur jag fick tillbringa större delen av påsken på svenska ambassaden för att ordna nytt pass...
  Väskan hade legat alldeles bakom en bänk i gläntan där vi åt lunch. Ett stort sällskap med ryska turister hade intagit platsen och satt och pratade. Håkan stegade fram mitt ibland dem. Tog min väska och sade: "Thank you for looking after my wifes purse!"

  En månad kvar, drygt, tills vi beger oss dit igen. Är sugen på Afternoon Tea på Fortnum & Mason, skall vara fantastiskt säger Hanna! Vad går du och längtar efter?

Hampstead Heath.



söndag 26 februari 2012

Spaghetti till steken?

Varje vecka inhandlas nya tulpaner!


  Idag sken solen medan vinden bet i skinnet. Typiskt skåneväder. De första krokusarna har slagit ut i alla fall. Då vet man att den verkligen är på gång. Våren. Tror minsann att den rent meteorologiskt numera intagit vårt landskap. Våra biljetter till London är bokade också. Ett annat säkert vårtecken. Förra påsken tillbringades hos Andrea i Crouch End, norra London, i 25-gradig värme. Vågar man hoppas på samma temperatur i år?

  Tycker du, som jag, om att ha människor omkring dig? Bjud hem lite folk, vet jag! Vi har precis avslutat skön helg genom att äta söndagmiddag med både familj och vänner. Jag gillar att blanda! När jag lagar söndagmiddag blir jag alltid lite mer traditionell i min matlagning av nån anledning. Jag försöker att få in lite nya grepp dock. Som idag: spaghetti till "steken". Jodå, det funkade bra. Testa och se själv!

Ännu en middag!


Recept:

Örtig fläskytterfilé med spaghetti alfredo, traditionell sås och frisk sallad, för 8 personer

Köttet:
1,5-2 kg fläskytterfilé
1 morot
4-5 katrinplommon (sviskon)
3 vitlöksklyftor
1 stjälk blekselleri
Rosmarin, timjan, rosépeppar, salt & peppar
Smör

Salta och peppra köttet. Krydda ordentligt, runt om, med rosmarin, timjan och rosépeppar. Bryn köttet runt om i ordentligt med smör. Lyft över köttet i en ugnsfast form. Dela moroten och sellerin i ett par bitar och skär vitlöksklyftorna mitt itu. Låt fräsa i pannan nån minut. Fördela runt köttet. Skölj ur pannan med ca 2-3 dl vatten som hälls över köttet. Lägg dit katrinplommonen. Sätt en termometer i köttet. Täck formen med aluminiumfolie. Ställ in i ugnen, 150 grader. Låt gå till ca 70 grader (tar ungefär 1,5-2 timmar).

Såsen:
Steksky
1 msk vetemjöl (och lite vatten)
2-3 dl vispgrädde
Salt & peppar

Sila ner stekskyn i en kastrull, koka upp. Blanda mjöl och vatten, klumpfritt. Vispa ner i den kokande skyn. Låt koka nån minut. Häll i grädden. Låt koka ett par minuter. Smaka av med salt och peppar. Ordentligt!

Spaghettin:
500-600 g spaghetti
25 g smör
2 dl vispgrädde
1 dl crème fraîche
1-2 dl färskriven parmesanost
1 klyfta vitlök
1 knippe persilja
Skalet av 1/2 citron
Salt & peppar

Koka pastan. Häll av i durkslag. Smält smör. Blanda ner grädde och crème fraîche, riven vitlök, salt och peppar. Blanda med den avrunna pastan. Blanda i persilja, parmesanost och det rivna citronskalet. Kolla kryddningen.

Sallad:
Lagom mycket god blandad sallad (ruccola, maché, isberg eller vad du gillar)
Blandade nötter & frön (jag tog valnötter, mandel och pumpafrön)
2 apelsiner 
Sockerärtor
1 dl torkade tranbär
Vinägrett på rödvinsvinäger, olivolja, salt & peppar

Skölj och torka salladen väl. Rosta frön och nötter i torr panna. Skär ut fina filéer av apelsinerna (alltså utan skal och hinnor). Blanda ihop allt utom vinägretten i en skål. Vispa ihop vinägretten separat och häll över salladen alldeles innan servering. Blanda!

måndag 20 februari 2012

Obarmhärtig äro måndagen

Den här bilden har absolut inget med detta
att göra. Men viss är den härlig. Semesterminne!
  Jag måste säga att måndagen känns obarmhärtig. Invaggad i efterdyningarna av en härlig helg, fylld med vänskap, god mat och fina presenter, hade veckan inte riktigt "på:at" sig. När jag i morse, redan 08:30, skulle vidarekoppla telefonen och fick sätta "Möte" fram till 17:00 insåg jag dock vad jag hade framför mig. Vad bra att jag inte hade sån koll på det redan igår kväll! Nu för tiden går jag aldrig in på min jobb-mejl hemifrån och jag tar aldrig med mig min jobb-almanacka hem. Jag håller reda på om jag skall inställa mig nån annanstans än på kontoret kommande dag - annars får resten vänta.

  När tåget rullade in i Landskrona vid halv sex kände jag att nu har veckan nästan gått! Jag har avverkat möten nog för en vecka! 25% av min arbetsvecka är avklarad (ja, jag ska jobba mer på "här & nu").

  "Här & nu" pustar jag ut efter middagen, medan Håkan bär ved (13 kubikmeter skall staplas). Varför har vi inte fjärrvärme? sa han, när han skulle gå ut i mörkret. För att vi så mycket hellre vill göra annat för pengarna! sa han sen. Jag är så glad att vi eldar med ved! Han sa det med ett nöjt leende över hela ansiktet. Jag är också nöjd, sa jag, för att du orkar hålla ut.

  Måndagsmiddagen blev inte så inspirerad så idag kommer ett recept på gårdagens köksansträngningar. Jag fick det hemma hos min goda vän och matinspiratör Gunbjörg förra veckan, och testade på det igår (fick också länsa hennes skafferi på vermouth eftersom det visade sig att det inte alls var det vi hade i flaskan i källaren - det var tydligen nån rom med hallonsmak, vilket inte alls hade passat i såsen).



Fläskfilé med rosmarinsky och gratinerad fänkål, 4 personer


Såsen är fantastisk! Pröva detta!



Helstekt fläskfilé
800 g fläskfilé
1½ tsk salt
1½ tsk svartpeppar
1½ msk finhackad färsk rosmarin
2 msk olivolja 
 
Rosmarinsky
1 finhackad schalottenlök
½ msk olivolja
2 dl torr vermouth
3 msk koncentrerad kalvfond
3 dl vatten
2 kvistar färsk rosmarin
3 msk Maizena ljus redning
 
Gratinerad fänkål
800 g fänkål
2 tomater
125 g mozzarella
2 krm salt
1 krm svartpeppar
1 dl riven parmesanost 


Sätt ugnen på 225º.

Finhacka löken till skyn och fräs den sakta glansig i olja. Tillsätt vermouth, kalvfond, vatten och rosmarin. Koka utan lock 5 minuter. Sila skyn. Vispa ner maizena utrört i lite vatten och koka upp i samband med serveringen.

Skär fänkålen i tjocka skivor och koka dem i lättsaltat vatten 2 minuter. Sila upp och lägg dem i en oljad, ugnssäker form. Dela tomaterna, ta ur kärnorna och skär dem i tärningar. Skär mozzarella i tärningar och fördela tomat och ost över fänkålen. Krydda med salt och peppar och strö över den rivna parmesanosten. Gratinera mitt i ugnen 20 minuter.

Putsa filéerna rena från fett och hinnor och torka av dem. Krydda med salt och peppar och gnid in rosmarin. Hetta upp olja i en stekpanna och bryn dem runt om.  Lägg över i en ugnssäker form och stick en köttermometer. Ugnsstek 15-20 minuter till innertemperatur 68º. Ta ut och låt det vila ca 10 minuter innan det skärs upp.

Skär upp (tranchera) i skivor och lägg på tallrikar tillsammans med fänkål och sky. Garnera med en rosmarinkvist. Servera gärna med en god sallad (Gunbjörg hade blandad sallad, rostade nötter, filéad apelsin och torkade tranbär, allt med en god vinägrett).
Detta är en riktigt "vårig" rätt!

söndag 19 februari 2012

Hurra!

Härligt med kalas.

  Det är inte så ofta man hurrar sig själv, men firar man sin födelsedag så är ett och annat hurrarop på sin plats. Jag var i affären tidigt igår morse för att handla det sista. Eftersom min plan var att allt skulle vara så färdigt som det bara kan, och att kvällen skulle funka så smidigt som möjligt (med minimal ansträngning i köket) så gällde det att börja tidigt! Byttor fylldes och ställdes i kylen efter hand. När gästerna dök upp var allt färdigt! Menyn sattes för flera veckor sedan men ett par detaljer blev inte färdiga förrän jag faktiskt stod i affären. Idag delar jag med mig av riktigt bra recept! Alla recept är beräknade till åtta!

  Kvällens meny:

Skål i bubbel & "Stående förrätt" (ostfylld mignonskinka med soltorkade tomater, räkceviche och smördegsflarn med fetaost och tomattopp)


Ugnsbakad lax på savoybädd med bacon & rotselleri


Goda ostar med päronkompott (Gruyère, Taleggio, Parmigiano reggiano & Gorgonzola)


Vit chokladtårta, kaffe & avec




Stående förrätt! Längst fram i bild smördegsflarnen och
skinkrosorna. Cevichen där bakom.
Lägg ut 8 skivor av en god lufttorkad eller kallrökt skinka, som du gillar. Blanda 100 g Filadelphiaost med 4-5 av Ridderheims soltorkade tomater som du finhackat. Salta och peppra. Fördela ostfyllningen i en klick i änden på varje skinka. Rulla ihop löst till en vacker ros. Garnera med lite persilja!

Väljer du cantaloupemelon till din ceviche så blir det
otroligt vackra färger!
Lägg 150 g skalade räkor i en bunke. Tärna en halv galia- eller cantaloupemelon i tärningar. Finskiva 8-10 rädisor och finhacka 1 liten röd lök. Blanda ner allt med räkorna. Pressa 2 limefrukter. Blanda ner 1/2 -1 finhackad röd chilifrukt, lite salt och peppar. Häll dressingen över Räkblandningen. Hacka färsk koriander, en kruka, och blanda ner strax innan du fyller små glas/muggar med räksalladen.


Smula 75 g fetaost och blanda med 1/2 dl fet crème fraîche. Riv ner 1 vitlöksklyfta. Smaka av med salt, peppar och oregano. Ställ åt sidan. Ta fram en rulle färsk smördeg. Sporra ut 8-10 kvadrater, ca 6x6 cm, och nagga dem intensivt med en gaffel. Spara en yttre kant på ca 1 cm runt om som inte perforeras. Lägg på bakpappersklädd plåt. Fördela fetaoströran i en klick på mitten. Grädda i 200 g ca 14 minuter. Garnera med en klick tomatröra (jag använde Oil & Vinegars bruschetta, som man rör ihop av torkade tomater och goda kryddor). Annars kan man garnera med tomatpesto eller ingenting alls, faktiskt.



Ugnsbakad lax på Savoybädd. Mycket godare än vad jag
lyckats förmedla med mitt foto!
8 bitar färsk lax à 160-190 g (allvarligt: köp inte färdigskuren fryst utan köp en större, färsk bit, hos fiskhandlaren som du själv skär upp. Så mycket bättre än portionsbitarna i frysdisken! Pensla varje bit med lite olivolja, ordentligt med salt och nymald peppar. Lägg ut i en smord långpanna. Ställ åt sidan!

Ta ca 1 kg savoykål. Ansa bort fula blad, stocken och grova bitar. Finstrimla och skär ett par gånger rakt över också. Skala och fintärna 350 g rotselleri. Strimla 3 paket bacon. Ta en stor panna med höga kanter (gärna non-stick) och smält en klicka smör. Lägg i bacon och selleri. Fräs under omrörning 5-6 minuter (det skall inte ta färg). I med kålen. Fräs under omrörning (inte för hög värme nu, det skall inte alls få någon färg). När kålen börja "gå ner" och släppa vätska lägger man på ett lock. Låt småputtra 10-15 minuter (rör om ibland. När kålen mjuknat (men inte soggat ihop) blandar du ner 5 dl crème fraîche (inte lättvarianten). Låt koka ihop ett par minuter under omrörning. Smaka av med salt & peppar.

Laga laxen 11 minuter i 225 grader (den skall bara vara knappt färdig). Fördela savoykålen på 8 tallrikar. Lägg en laxbit på varje bädd. Servera!

Ost, ost, ost!
Välj ostar som du gillar. Servera med en riktigt god marmelad. Vindruvor och päron är inte ostens bäste vän!

Nåt sött att avsluta med.


Smält 200 g smör. Hacka 250 g vit choklad som blandas ner i smöret och rör om så den smälter. Vispa 3 ägg och 2,5 dl socker riktigt pösigt i en bunke. Blanda i chokladsmöret. Rör väl. Blanda ner 2 dl vetemjöl (sikta det gärna) tills smeten är helt slät men vispa inte för mycket. Häll smeten i en smord form med löstagbar kant ( ca 23 cm i diameter). Grädda 30-35 minuter i 175 grader. Låt kallna.
Koka upp 1/2 dl vispgrädde. Blanda i 150 g hackad vit choklad låt det bli en slät kräm. Ställ i kylen 5 minuter för att svalna. Bred över den kalla kakan. Låt kakan vila ett par timmar (svalt) och servera sedan.

Redo för kalas.

fredag 17 februari 2012

En skör tråd

Fredagsmys utan ansträngning!

  Det har blivit fredag igen. Känslan när man kommer hem, efter en veckas hårt, intensivt jobbande är oslagbar. Jag försöker verkligen bli bättre på att låta varje dag ha sitt eget värde. Jag försöker tänka att 48 veckors väntande på en ny sommarsemester inte är en väntetid och att måndag-fredag inte är en transportsträcka inför helgen. Ändå njuter jag oerhört av känslan att just nu är det fredag. Jag har en massa fina förväntningar på helgen. Imorgon skall jag laga god mat, och "gamla vänner" kommer hit för att fira min födelsedag. Precis som en semestervecka ger så mycket mer glädje än bara själva veckan som man tillbringar i solen - all förväntan innan och alla fina minnen efteråt - så kan en trevlig kväll tillsammans med vänner ge mig en massa glädje redan när jag börjar planera och fundera på recept. Jag lovar att återkomma med en rapport hur det hela avlöpte och jag kan också utlova ett kanonrecept på en varmrätt som Andrea lärt oss efter sitt au pair-år i London. Det får bli nästa blogginlägg.

  Alla ni som tillbringat fredagen i Skåne vet att det var riktig vårkänsla här idag. Snön har smält bort. Solen sken över plusgraderna och det var riktigt ljust också. Sent! Tänk det är bara drygt en månad kvar tills vi byter till sommartid. Man pustar ut vid tanken! Lika mycket som jag längtar efter julen under de mörka höstmånaderna, lika lite skulle jag anta ett erbjudandet om att det åter skulle vara den 10e december och julen skulle stå inför dörren. Allting har sin tid! Nu väntar jag bara på ljus och värme (samtidigt som jag tränar på att leva här och nu, haha).

  Ikväll stod inget hemlagat på middagsbordet. Allt köptes färdigt i affären efter jobbet och den enda insats jag gjorde var att skära till en sallad, vispa till lite vinägrett och skära upp en färdiggrillad kyckling. Det duger gott ibland. Om nån påstår sig ha sett en färdigköpt potatissallad på mitt bord kommer jag att förneka det. Testade en ny ost idag, Tallegio, och det visade sig att min päronmarmelad, som jag berättat om på bloggen, passade perfekt till. Den visade sig också vara en god följeslagare till Morbier, en underbar fransk ost med sot i. Ja, så är det!

  Hör ni! Njut av livet! Under veckan har en kamrat till mina döttrar opererats för en hjärntumör! För drygt en vecka sedan visste inte han eller hans familj att detta skulle hända. De fick ingen förberedelsetid eller nån förberedande kurs i krishantering. De kastades bara in i det! Det ger perspektiv! Jag önskar inte leva i ständig ängslan för vad som kan hända - men jag vill leva tacksam för varje dag! Här! Nu! Och som vi ber för Jonatan!

tisdag 14 februari 2012

Min stora kärlek

Det kom ett blomsterbud.

  26 år. Drygt. Så länge har han varit mitt livs stora kärlek. Jag var 17 år och han två år äldre. Skolans snyggaste kille (det var jag iiiinte ensam om att tycka). Idag är jag snart 44 år och han två år äldre. Tänk, han är liksom ännu snyggare idag! Och fortfarande min. Inte en enda gång på alla dessa år har jag undrat om"han verkligen är den rätte". Jag vågar knappt säga det (så jag viskar det): vi har inte ens haft en allvarlig kris.

  Jag vet att det inte är självklart att ha det så. Jag vet också att ordentliga kriser kan vara riktigt utvecklande för en relation. Och jag vet att för en del kan det kännas riktigare att gå skilda vägar - trots att man trodde att man hittat sin livs kärlek. Jag kan bara vara glad för det vi har. Ödmjukt tacksam för att jag lever tillsammans med mitt livs stora kärlek och min absolut bästa vän. En så god vän att jag periodvis nästan glömt att man behöver fler riktigt nära vänner i sitt liv - det har jag blivit bättre på.

  Det finns hur många anledningar som helst till att han är min stora kärlek, det här är bara några:

  - Varje kväll när han kommer och lägger sig har han sina strumpor på sig ända tills han kommer till sängen - för att jag är frusen när jag lagt mig och då vill han inte ha kalla fötter.
  - Han dammsuger ofta sovrummet, och byter lakan ute på balkongen - för att jag är kvalsterallergiker.
  - När jag kommer till jobbet på morgonen upptäcker jag ofta att han skickat ett sms fyllt med lite kärlek.
  - Han säger att jag luktar smultron (och det är inte alltid sant).
  - Han gör så att jag skrattar jättemycket (när barnen bodde hemma kom de in ibland, sent på kvällen, och klagade på att vi skrattade när de skulle sova).
  - Han kan så mycket! Både allmänbildad och praktiskt lagd.
  - Han lär sig alltid nya saker om han behöver.
  - Han är aldrig lat. Han väntar inte på att nån annan skall rycka in först. Han får otroligt mycket gjort.
  - Han vill alltid det som är bäst för mig, och hjälper till att ordna det.
  - Han bjuder upp ett bra motstånd när jag vill diskutera nånting.
  - Han är en så trygg, pålitlig och älskad pappa. Om nån av döttrarna är bekymrade över något hjälper det alltid att prata med pappa.
  - Han gör det han säger att han skall göra, och lite till.
  - När jag stressar upp mig så hjälper han mig att få perspektiv.

  Jag skulle kunna fortsätta och fortsätta. Idag är det Alla Hjärtans Dag. Det kom ett blomsterbud precis. Snart kommer han själv, han är bara iväg en stund och tränar.

Jag tror han blir solbränd också i skuggan!

Glad semesterfirare. Mallorca.

Kärlek.

onsdag 8 februari 2012

God marmelad i vinterkylan

Päronmarmeladen börjar arta sig.


  Efter snart en veckas hosta och halsont har jag fått lite kraft (och lust) att ta mig upp ur tv-soffan där jag legat med vad-program-det-än-varit som bakgrundsljud och laptopen i knäet. Otaliga dåliga spel har nötts ut och de har alla mist sin inledande charm. För kass för att vara bland människor på jobbet men för pigg för att tillbringa ytterligare en dag i vågrätt läge letade jag mig ut på en liten promenad idag. Det brukar vara ett bra test på hur man mår (fick lägga mig en stund när jag kom hem). Vandringen gick till Coop där jag inhandlade lite fina päron, vaniljstång och valnötter. Jag hade en marmelad i tankarna. Man kunde ju tänkt att jag skulle inhandla en massa citrusfrukter, då c-vitaminer kan behövas men framför allt för att det är säsong för allehandla frukter i gult, grönt och orange. Men marmeladen i mina tankar är en päron- och valnötsmarmelad som görs av Olof Viktor. Priset på en sådan burk är 89 kr. Det måste gå att göra en egen variant!

  Den blev riktigt god! Jag valde att ta inte bara vitt socker utan lite farinsocker också eftersom jag ville ha den mustig och lite kompottaktig. Vill man ha den ljusare byter man ut farinsockret mot vanligt strösocker. Det här är en riktigt kraftig marmelad som passar bra till en stark ost (typ Gruyère eller Vesterhavsost) snarare än på den rostade frukostmackan. Jobbigast med projektet var att få av de gamla etiketterna från glasburkarna som skulle fyllas!


Min egen päronmarmelad, 3 glas

1 kg Conference päron
1 citron (saften)
4 dl strösocker
2 dl farinsocker
1 vaniljstång
1,5 dl valnötter, grovt hackade

  Skala och dela päronen i mindre bitar. Lägg i kastrull tillsammans med citronsaften och låt koka under lock i 20 minuter. Rör ner sockret, vaniljstångens frön (och kasta i skidan från vaniljstången också). Koka rätt kraftigt utan lock i ca 10-12 minuter. I med valnötterna och koka ytterligare 5-7 minuter. Skumma och häll upp på varma, rena glas. Vill man att den skall ha lite längre hållbarhet kan man ha i lite natriumbensoat (men jag hade ingen hemma).

Päronen saftar av sig rejält!

Det blev rätt kraftig vaniljsmak. Man kan nöja sig med en
halv stång.
Allt på plats. Klart att ösa upp.

lördag 4 februari 2012

Inspiration leder till kaos i köket leder till bra recept

Härlig kycklinggryta med allt-i ett.

  -15 grader visade termometern när vi gick upp denna lördagsmorgon. Den inre temperaturen betydligt högre då något vintervirus, med hosta och halsont, hälsar på. Efter dammsugning och våttorkning av golven letade sig Håkan ner i källaren för att måla lite. "Gärna något i lila-grå toner", bad jag, eftersom det skulle passa bra ovanför sängen i det nyrenoverade sovrummet. Tydligen kan man inte begränsa en konstnärssjäl så snävt - vi får se vad det blir! Själv tyckte jag att det vore snyggt med "typ solrosor i grå och lila toner". Inget begränsat med det...

  Själv tänker jag inte känna mig begränsad av att jag inte har någon tagine - marockansk lergryta. Min gamla Römertopf (en väl använd bröllopspresent sedan 23 år) får agera gryt-vikarie. I sånt här kallt väder skall man äta varm, kryddig mat (tydligen gäller detsamma i varma, heta Marocko). Eftersom jag hade en tanke, men inget recept, blev det till att improvisera. Allt-i-ett vill jag ha. Lite äta-med-händerna-känsla (kommer ju inte att hända, men ni förstår idén). Eftersom jag har färska kycklinglårfléer hemma (väljer detta just nu före vanlig bröstfilé eftersom de har mycket mer smak) blir dessa grunden.


Det blir stökigt när jag lagar mat.

Recept:

Min egen "Kyckling-tagine" för 4 p


4 dl ris
4 msk röda linser (kan uteslutas)
1 kg kycklinglårfiléer
1 gul lök eller 3 charlottenlökar
2 klyftor vitlök, hackad
8 torkade aprikoser, delad på mitten
6 katrinplommon (eller sviskon som vi säger här i Skåne),delad på mitten
8-10 dl kycklingbuljong
1 tsk gurkmeja
1 tsk paprikapulver
1 krm spiskummin
1/2 tsk chiliflingor
1 dl skållad, skalad mandel
salt & peppar
en skvätt flytande margarin eller olja

  Lägg lergrytan i blöt ca 30 minuter. Salta och peppra kycklingen (låt den behålla sin hoprullade form) och bryn hastigt runt om i margarinet/oljan så att den får lite färg. Ställ åt sidan.
  Lägg ris, linser, lök,vitlök, aprikoser och sviskon i grytan. Blanda om lite. Ta varm kycklingbuljong och blanda i gurkmeja, paprikapulver, och spiskummin. Salta och peppra. Rör om väl. Lägg den brynta kycklingen ovanpå riset i grytan. Strö på chiliflingorna. Häll på så mycket av buljongen som du kan, utan att det rinner över. Sätt på locket och ställ in grytan i kall ugn. Sätt ugnen på 200 grader. Efter ca 30 minuter öppnar du locket och häller på mer av buljongen. Samma sak efter ytterligare 15 minuter. Nu borde all vätska finnas i grytan. Efter sammanlagt 1 timma och 10 minuter tas grytan ut! Låt stå på spisen.
  Ta den skållade mandeln och rosta lätt i torr panna. Strö över grytan. Servera tillsammans med en kall sås. Själv blandade jag crème fraiche med rivet citronskal, lite fin olivolja, salt & peppar.

Mandel skållad, klar att skalas.


Citron-dipp.

Allt lagar sig i ugnen.
Mmm. Serverat!

  Rätten fick godkänt av familjen. Andrea tyckte dock att man kunde hoppat över sviskonen! Du väljer själv!

torsdag 2 februari 2012

Tänk om de där hemma visste


Franskt lantbröd på surdeg! 




  Hur många timmar har jag tillbringat med mina arbetskamrater? Tänk vad viktiga de är för mig. I undersökningar om vad som är viktig med ett arbete så brukar ”bra arbetskamrater” ligga i topp. Vilken tur då att jag har så bra arbetskamrater! På en föreläsning vi alla var på igår sade talaren: Skulle du vilja ha dig själv till arbetskamrat? Vill du möta dig själv när du kommer till jobbet imorgon bitti? Fundera på det!

  Man har ofta en bild av kvinnodominerade arbetsplatser som ställen med mycket grupperingar, bakom-ryggen-snack och missunnsamhet. Lite tjuvnyp, sådär… Jag känner inte igen det. Vi har det inte så. Vad vi däremot har är otroligt mycket skratt. Lagom dos av förtrolighet. En del delande av bekymmer som dyker upp. Lite prat om döden ibland (det får jag återkomma till nån annan gång). Och mycket komplimanger. En snygg frisyr, jeans som sitter snyggt över någons rumpa, uppmuntran i ”socialarbetet”. Genom åren har det naturligtvis funnits perioder då lite smolk försökt leta sig ner i bägaren och en del lite giftigare attityder har försökt ta sig in. Men det är inte det som stannat kvar.

  På en så stor arbetsplats som min (ca 75 medarbetare) tillhör vi naturligtvis olika gäng – utifrån vilka man jobbar närmast, eller vilka man känt länge - men det finns inget sällskap jag känner att jag inte skulle kunna slå mig ner hos. 

  Flera stycken har barn i samma ålder som mina. Någras är lite äldre någras är lite yngre. Här kan man få många tips, berätta om sin ängslan, vara med och ge nåt råd eller helt enkelt bara gapskratta åt någon familjesituation tillsammans. Tänk om de där hemma visste… Men aldrig att något berättas alltför utlämnande eller respektlöst. 

  Min privata värld och min arbetsvärld korsas sällan vad det gäller umgänge. Det betyder inte att mina arbetskamrater inte är mina vänner – tvärtom. Men tiden är knapp och livet fullt av saker som skall hända. Vilken tur jag har som har vänner både när jag jobbar och när jag är ledig. Det bästa av två världar liksom…

  Kanske märkligt med bild på ett bröd till detta inlägg, men brödet kan varmt rekommenderas. Inhandlat på Bröderiet på Prästgatan i Helsingborg, ett stenkast från Knutpunkten. Det är perfekt till soppan som jag snodde ihop på 25-30 minuter härom kvällen. Testa!

Recept:

Minusgraderna utanför gör bara soppan ännu mer perfekt!

Snabb, mustig soppa med sting av chili 4-5 p

I den här soppan kan man svänga ner det man har hemma. Jag har inga exakta mått men ungefär såhär gjorde jag sist! Med mindre vätska blir den lite mer grytlik.

1 purjolök (det vita, strimlat) eller en finskuren gul lök
5 potatisar (skalade och tärnade)
1-2 klyftor vitlök (hackad eller riven)
2 stjälkar selleri (finskuren)
1 grön paprika (skuren i bitar)
1 stor morot (skuren i tunna stavar)
300 g fin nötfärs
1 tsk paprikapulver
1-1,5 L varm oxbuljong (jag gjorde den på Bongs fond)
2 msk tomatpuré
2 burkar krossade tomater (köp bra tomater, gärna italienska Polpa Mutti)
olivolja
chiliflingor (hur mycket tål du?), salt & peppar (lite strimlad ölkorv om du har hemma)

  Skär alla grönsaker. Koka upp vattnet (vattenkokare perfekt) till buljongen, ställ åt sidan. Slå lite olivolja i en gryta/kastrull. Fräs runt alla grönsaker. Rör lite så det inte fastnar. I med färsen. Rör runt men det behöver inte brynas. Låt tomatpurén och chiliflingorna gå ner. Slå på buljongen! Rör runt. Koka upp, sätt på locket och låt småkoka tills potatisen är mjuk. Smaka av med salt och peppar. Att man har chili betyder inte att man ska skippa pepparn. Krydda frimodigt! Mer salt? Mer chili? Servera med en klick cème fraiche och gott bröd. Vi tog de goda ostarna (som inhandlades i lördags) till efterrätt!