Längtan

En unge att längta efter!

  Hanna lade en bild på Facebook med blommande krokus härom dagen. Tydligen hade de sol och 16 plusgrader i London. Jag längtar när jag ser bilden. Efter våren. Men mest efter Hanna. Det har snart gått två månader sedan hon reste tillbaka "hem" efter julledigheten här hemma. Vi åker dit till påsk. Förra året låg påsken ett par veckor senare och då var det högsommarvärme när vi var där. I april! Jag minns hur underbart det var att komma dit och få träffa Andrea, som vi då inte hade träffat på tre och en halv månad. Nu har vi det så bra att vi får träffa henne ett par gånger i veckan.

  Vi har lite olika planer när vi åker över nu till påsken. Promenader längs Themsen och god middag nån kväll ute i Docklands? En tur till Hampstead Heath? Det finns många favoritplatser i London som vi gillar att återvända till. Gång på gång!

  Första gången barnen var med i London (i alla fall första gången som de har egna minnen ifrån) hade vi just tillbringat en vecka i Somerset och Exmoor. Vi kom fram till London lagom till lunchtid och handlade med oss mackor och snacks vid Marble Arch som vi tog med till Hyde Park där vi lunchade under träden. Samma plats har utgjort picknick-ställe flera gånger därefter (både när vi varit där hela familjen och för flickorna när de varit där på egen hand). En av kvällarna var vi ute vid Towern och hittade en restaurang alldeles vid Themsen där vi satt ute i kvällsljuset och åt middag. Vi promenerade sedan nästan ända in till city i den varma sommarkvällen. Jag minns att jag stannade till vid nåt tillfälle och tänkte: "Minns denna stunden, för vissa ögonblick i livet sticker ut då man känner ett stråk av extra stark lycka!" Vi har varit tillbaka där flera gånger och jag kan minnas djupt i mig, just minnena från denna sommarkväll.

  Första morgonen för precis fyra år sedan när vi firade min 40-årsdag i London satt vi och åt frukost i hotellets matsal. Tjejerna var stora nog att få klara sig lite själva i storstaden. Jag ville ändå uppmärksamma dem på lite viktigheter. Som att det är vänstertrafik i London och att bilisterna inte visar nån hänsyn. Vakenhet i trafiken alltså! Jag tyckte också att det var viktigt att de förstod att när man trängs med 10 miljoner människor i en storstad så finns det risk för ficktjuvar. Håll i väskorna alltså! Man kan aldrig vara försiktig nog. SAMTIDIGT som jag delar med mig av min vishet upptäcker jag att min egen handväska, med plånbok i, som jag oförsiktigt hängt över min stolsrygg har blivit stulen. Första timmarna i storstaden tillbringades alltså på Metropolitan Policestation. Alla bankkort, massa pund...

  Förra året tillbringade Håkan och jag en fantastisk dag på Hampstead Heath. Där är så stort att fast vi varit där förut så hade vi liksom ingen koll på var vi varit eller vart vi var på väg... Vi köpte med fantastiska baguetter och wienerbröd från en fransk delikatessbutik inne i Hampstead och hittade en skogsglänta och avnjöt en härlig lunch i solskenet. Vi strövade sedan vidare och letade efter Parliament Hill, en stig hit en väg dit. Jag kände mig lycklig och fri (ett sånt där lyckostråk). På ett förskräckligt ögonblick inser jag efter en 20 minuters promenad bland en massa andra påskfirande vandrare att min handväska inte hänger över min axel. Jag skriker! "Väskan! Var kom vi ifrån?! Vilka vägar har vi valt?!" Vi börjar springa tillbaka! Vilda i blicken. Håkan springer före jag ropar, med galen röst: "Jag väntar på den stora öppna platsen med utsikten!" (Det finns hur många såna platser som helst). Han rusar vidare. Hörde han? Jag inser att jag står där utan väska, pengar, mobil... (pass också, varför jag nu hade det med mig i väskan!!!?). Skall han hitta tillbaka? Till picknickplatsen? Till mig?! Efter en lång väntan kommer han dock utklivande ur skogen. Med min väska. "È du inte klok?" frågar han och så skrattar vi. Så galet! Under tiden hade jag sett framför mig hur jag fick tillbringa större delen av påsken på svenska ambassaden för att ordna nytt pass...
  Väskan hade legat alldeles bakom en bänk i gläntan där vi åt lunch. Ett stort sällskap med ryska turister hade intagit platsen och satt och pratade. Håkan stegade fram mitt ibland dem. Tog min väska och sade: "Thank you for looking after my wifes purse!"

  En månad kvar, drygt, tills vi beger oss dit igen. Är sugen på Afternoon Tea på Fortnum & Mason, skall vara fantastiskt säger Hanna! Vad går du och längtar efter?

Hampstead Heath.