En skör tråd

Fredagsmys utan ansträngning!

  Det har blivit fredag igen. Känslan när man kommer hem, efter en veckas hårt, intensivt jobbande är oslagbar. Jag försöker verkligen bli bättre på att låta varje dag ha sitt eget värde. Jag försöker tänka att 48 veckors väntande på en ny sommarsemester inte är en väntetid och att måndag-fredag inte är en transportsträcka inför helgen. Ändå njuter jag oerhört av känslan att just nu är det fredag. Jag har en massa fina förväntningar på helgen. Imorgon skall jag laga god mat, och "gamla vänner" kommer hit för att fira min födelsedag. Precis som en semestervecka ger så mycket mer glädje än bara själva veckan som man tillbringar i solen - all förväntan innan och alla fina minnen efteråt - så kan en trevlig kväll tillsammans med vänner ge mig en massa glädje redan när jag börjar planera och fundera på recept. Jag lovar att återkomma med en rapport hur det hela avlöpte och jag kan också utlova ett kanonrecept på en varmrätt som Andrea lärt oss efter sitt au pair-år i London. Det får bli nästa blogginlägg.

  Alla ni som tillbringat fredagen i Skåne vet att det var riktig vårkänsla här idag. Snön har smält bort. Solen sken över plusgraderna och det var riktigt ljust också. Sent! Tänk det är bara drygt en månad kvar tills vi byter till sommartid. Man pustar ut vid tanken! Lika mycket som jag längtar efter julen under de mörka höstmånaderna, lika lite skulle jag anta ett erbjudandet om att det åter skulle vara den 10e december och julen skulle stå inför dörren. Allting har sin tid! Nu väntar jag bara på ljus och värme (samtidigt som jag tränar på att leva här och nu, haha).

  Ikväll stod inget hemlagat på middagsbordet. Allt köptes färdigt i affären efter jobbet och den enda insats jag gjorde var att skära till en sallad, vispa till lite vinägrett och skära upp en färdiggrillad kyckling. Det duger gott ibland. Om nån påstår sig ha sett en färdigköpt potatissallad på mitt bord kommer jag att förneka det. Testade en ny ost idag, Tallegio, och det visade sig att min päronmarmelad, som jag berättat om på bloggen, passade perfekt till. Den visade sig också vara en god följeslagare till Morbier, en underbar fransk ost med sot i. Ja, så är det!

  Hör ni! Njut av livet! Under veckan har en kamrat till mina döttrar opererats för en hjärntumör! För drygt en vecka sedan visste inte han eller hans familj att detta skulle hända. De fick ingen förberedelsetid eller nån förberedande kurs i krishantering. De kastades bara in i det! Det ger perspektiv! Jag önskar inte leva i ständig ängslan för vad som kan hända - men jag vill leva tacksam för varje dag! Här! Nu! Och som vi ber för Jonatan!