Min stora kärlek

Det kom ett blomsterbud.

  26 år. Drygt. Så länge har han varit mitt livs stora kärlek. Jag var 17 år och han två år äldre. Skolans snyggaste kille (det var jag iiiinte ensam om att tycka). Idag är jag snart 44 år och han två år äldre. Tänk, han är liksom ännu snyggare idag! Och fortfarande min. Inte en enda gång på alla dessa år har jag undrat om"han verkligen är den rätte". Jag vågar knappt säga det (så jag viskar det): vi har inte ens haft en allvarlig kris.

  Jag vet att det inte är självklart att ha det så. Jag vet också att ordentliga kriser kan vara riktigt utvecklande för en relation. Och jag vet att för en del kan det kännas riktigare att gå skilda vägar - trots att man trodde att man hittat sin livs kärlek. Jag kan bara vara glad för det vi har. Ödmjukt tacksam för att jag lever tillsammans med mitt livs stora kärlek och min absolut bästa vän. En så god vän att jag periodvis nästan glömt att man behöver fler riktigt nära vänner i sitt liv - det har jag blivit bättre på.

  Det finns hur många anledningar som helst till att han är min stora kärlek, det här är bara några:

  - Varje kväll när han kommer och lägger sig har han sina strumpor på sig ända tills han kommer till sängen - för att jag är frusen när jag lagt mig och då vill han inte ha kalla fötter.
  - Han dammsuger ofta sovrummet, och byter lakan ute på balkongen - för att jag är kvalsterallergiker.
  - När jag kommer till jobbet på morgonen upptäcker jag ofta att han skickat ett sms fyllt med lite kärlek.
  - Han säger att jag luktar smultron (och det är inte alltid sant).
  - Han gör så att jag skrattar jättemycket (när barnen bodde hemma kom de in ibland, sent på kvällen, och klagade på att vi skrattade när de skulle sova).
  - Han kan så mycket! Både allmänbildad och praktiskt lagd.
  - Han lär sig alltid nya saker om han behöver.
  - Han är aldrig lat. Han väntar inte på att nån annan skall rycka in först. Han får otroligt mycket gjort.
  - Han vill alltid det som är bäst för mig, och hjälper till att ordna det.
  - Han bjuder upp ett bra motstånd när jag vill diskutera nånting.
  - Han är en så trygg, pålitlig och älskad pappa. Om nån av döttrarna är bekymrade över något hjälper det alltid att prata med pappa.
  - Han gör det han säger att han skall göra, och lite till.
  - När jag stressar upp mig så hjälper han mig att få perspektiv.

  Jag skulle kunna fortsätta och fortsätta. Idag är det Alla Hjärtans Dag. Det kom ett blomsterbud precis. Snart kommer han själv, han är bara iväg en stund och tränar.

Jag tror han blir solbränd också i skuggan!

Glad semesterfirare. Mallorca.

Kärlek.