Det svajade till

En annan slags svindel.

  Svajar det till i ditt liv ibland? När det gör det för mig så kan jag drabbas av någon slags partiell minnesförlust. En sådan som gör att jag glömmer att man kan ha tillfälliga dippar - utan att de betyder något annat än just det. En tillfällig dipp. Jag hade en sådan i veckan. Ett par timmars stress... (lite utöver det vanliga alltså med lite kroppsliga känningar) ... och så kan det kännas sååå illavarslande. Oj! Vad är på gång? Varför? Vad kunde jag gjort annorlunda? Tänk om ditt, tänk om datt! Yr på grund av stress eller stressad på grund av yrsel? Tankar, tankar, tankar!

  Nu för tiden är jag mycket bättre på att sätta ord på sådant här för andra, när det händer. Det ger perspektiv. Jag får också påminna mig om vad jag lärt mig: Det spelar inte så stor roll varför det händer, snarare handlar det om hur jag hanterar det. Då! I ögonblicket! Jag kan inte kontrollera allt, men jag kommer att kunna genomlida det! De där hisnande ögonblicken (2-3 sekunder?) när man inte tror att man har koll. Tufft för ett kontroll-freak! Om bara minnet fungerade lite bättre i de här sammanhangen. Det bra minnet alltså: Jag vet att det här går över, det här klarar jag, det här är inget farligt. Det är snarare ful-minnet som gör sig påmint inledningsvis: Det här känner jag igen, det var inte bra! Då mår jag dåligt. Shit!

  En svajig tisdag alltså (tisdagseftermiddag om jag skall vara ärlig, nån timme om jag skall vara helt uppriktig!) Utan någon speciell anledning till och med. Ibland bara blir det så! En timmes svaj och sedan några timmars grubbel över detta. Till ingen nytta alls! Jo, nyttigt för mig! Bra repetition! Så här i efterhand... Får jobba på det där med minnet!