Söndag med vänner & mammas mat

Om man dukar med vårliga färger så blir det i alla fall vår
inne.

  Min mamma lagar mat med mycket känsla, många gånger ”på en höft” som man säger. Redan när jag var liten lärde hon mig att vispa ihop en pannkakssmet så att den ”känns rätt”. Som vuxen blev jag förvånad när jag förstod att många använder recept när de skall göra pannkakor, jag hade inte ens funderat på att man tyckte att sådant behövde skrivas ned. Samma sak gällde för köttbullar, kanelbullar, sockerkaka, paj och söndagsstek. Inga pannkakor, köttbullar, eller kanelbullar för den delen, är riktigt lika goda som mammas. I hennes kök är det stökigt och rörigt. Hon är inte stressad och störs inte av att hon får skjuta saker åt sidan för att hitta lite yta av bänken att arbeta på. En sås smakas av tills den verkligen smakar något och andra får gärna vara med och smaka och röra lite.
  Att laga mat tillsammans och att ge varandra recept (och boktips) är en fortfarande viktigt för mig och mamma fast att vi bor tre timmars bilresa från varandra.

  När jag som liten började experimentera i köket var det framför allt för att baka. Jag var mycket materialintensiv, använde många byttor och slevar, men var urusel på att städa undan efter mig. Tydligen fick jag ändå fortsätta min framfart i köket. Jag minns att jag fick mycket uppmuntran. ”Ingen hade bakat så god äppelkaka som jag!” Så trodde jag att det var. Jag kände mig väldigt duktig och viktig.

  När jag flyttade hemifrån fick jag en skrivbok med svarta vaxpärmar där mamma hade skrivit ner sina recept till mig, från hennes egen likadana bok. Beskrivningarna av tillvägagångssättet är mycket bristfälliga, för det mesta är det bara en uppräkning av ingredienser, vilket föranlett en del telefonsamtal förr om åren, men ofta tedde sig tillvägagångssättet tydligt också för mig som ju är uppvuxen i mammas kök.

  Idag kommer lite vänner över på middag. Söndagsmiddag är viktigt. De kommer att få dillkött – något jag minns att vi ofta åt på söndagar under min uppväxt. Jag lämnar också med ett superbt recept på sockerkaka, så som mamma lärt mig att göra den.



Recept:

En del av ingredienserna till dillköttet.

Dillkött, 8 p


1,5 kg kalvkött, som skurits i 3 cm stora bitar
2 morötter
Purjolök (det vita)
Dillstjälkar
1,5 L vatten
1,5 tsk salt & 10 vitpepparkorn


  Lägg köttet i kastrull/gryta. Koka upp vatten (i annan kastrull eller vattenkokare) och slå över köttet tillsammans med saltet! Låt koka upp! Skumma ordentligt! Lägg i vitpepparkorna, dillstjälkarna, morötterna (delade en gång) och purjon (också delad rakt över). Sjud eller småkoka ca 1 timme och 30 minuter. Skumma av ibland.
Ta upp köttet och grönsakerna. Sila upp tills du har 6-8 dl av buljongen. Diska ur grytan.

Sås:
2 msk smör
2 msk vetemjöl
6-8 dl spad
2 tsk ättikssprit (12%)
1-2 tsk socker
2 dl vispgrädde
1 dl hackad dill
Vitpeppar & salt


  Gör en bottenredning på smör och mjöl i den rendiskade grytan. Späd med spadet. Låt tjockna och sjuda ihop. Blanda i köttet och låt sjuda. Smaka av med ättikssprit, socker och dill (jag hade mer av både sockret och ättikan). Blanda i morötterna som delats och rör i grädden. Låt allt bli genomvarmt. Smaka av ordentligt med salt & peppar. Snåla inte! Servera med kokt potatis och god sallad.

Det blev till och med godare än jag hoppats!

Mammas sockerkaka

2 stora ägg (eller 3 mindre)
2,5 dl socker
50 g smält smör
1,25 dl mjölk/fil/grädde
2,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
Rivet skal av 1 citron eller 1 tsk vanilj


  Smörj och bröda en form. Vispa ägg och socker länge med elvisp. Blanda i smält smör och vätskan i äggblandningen. Ta i smaksättaren (citronskal eller vanilj). Vänd snabbt ner mjöl och bakpulver. Häll i formen. Baka av i 175 grader, ca 45 minuter. Känn med sticka att kakan är klar. Låt vila ca 10 i formen innan du stjälper upp den!

Absolut bästa sockerkakan! Den kommer att gå åt!

Middag med vänner.

Inte mycket kaka kvar!