torsdag 26 januari 2012

Att nästan gå sönder


  För ett antal år sedan, när jag på ett bryskt sätt i mogen ålder upptäckt att jag inte var nån supermänniska som alltid var glad och stark, satt jag i kyrkan en fredag förmiddag när jag var ledig. Jag tänkte på mitt arbete och alla de krav som just då tedde sig omöjliga att leva upp till. Djupt inne i mig kände jag att om jag bara fick vara på den här platsen bland de här människorna i kyrkan, hela tiden, så skulle livet vara så mycket skönare. Då skulle jag inte behöva känna att jag höll på att gå sönder. Söndagsångesten inför en ny arbetsvecka behövde inte komma.

  Idag, ett antal år senare och ett antal terapitimmar fattigare (eller snarare rikare), är jag jätteglad för mitt arbete igen. Idag vet jag också att jag är en stark människa, fast jag har svaga eländiga stunder. Att jag är en väldigt glad och positiv person, fast jag ibland har en stund när jag känner mig ledsen. Att jag ibland (alltmer sällan) kan känna mig enormt stressad inför vissa situationer innebär inte att jag är på väg att bli utbränd. Det är livet!  Allt kan faktiskt rymmas i en människa – samtidigt!

  Så kyrkan har inte blivit min dagliga arbetsplats. Däremot är den en hörnsten i min veckopuls. På söndagar är det gudstjänst och liv och rörelse, musik och predikan, fika och samtal. På onsdagar träffas vi in en mindre hemgrupp. Där finns plats för fördjupade samtal, personliga berättelser och bönens omsorg. Ibland slår det mig hur lyckligt lottad jag är. Tänk att varje vecka få dela sina egna tankar om livet och höra andras…

  Under perioden när jag trodde att jag kanske höll på att gå sönder var det dessa människor och denna kyrka som gjorde att jag höll ihop. Att det fanns andra som höll. Söndagen i kyrkan och onsdagen i hemgruppen var de platser där jag kände att det fanns hopp. Platser där jag fick en paus och fick må bra. Platser där jag kunde hämta kraft. Jag försöker verkligen undvika att låta klichéartad – men det var så det var. Jag fick hämta kraft!

  Samma veckopuls finns i mitt liv idag. Come rain come shine! Det som funkar när jag mår dåligt funkar när jag mår bra funkar när jag mår dåligt funkar... Detta har jag valt! Så vill jag leva!

  Har du också varit rädd för att gå sönder?



  Inget recept idag! Men! Ät apelsiner! De är vansinnigt goda just nu! Vi skalar i parti och minut under fikapausen på jobbet.

4 kommentarer:

  1. Håller med Malin, det gäller att ha en gemenskap som kan bära en när man behöver det, och att våga låta sig bäras.<3

    SvaraRadera
  2. Hej Malin! Tack för ditt väldigt tröstande inlägg. Håkan tipsade mig om att gå in och läsa och det är jag glad att jag gjorde.
    Allt gott!
    /sara

    SvaraRadera
  3. Vad roligt att höra, Sara! Ha det gott! Malin

    SvaraRadera