Böcker & Vänner

Vad härligt med böcker!

  Ikväll har jag varit på bokcirkel. Vi har hållit på i otroliga elva år. Jag vet inte hur många böcker vi läst tillsammans - det borde vara ett 70-tal. Helt ärligt - en del av böckerna hade jag inte läst ut om vi inte haft vår cirkel tillsammans. Och vilken tur för mig, för en del böcker tar sig inte riktigt förrän efter en fem-sex kapitel.
  Vi följer en strikt rutin när vi träffas. Middag och efterrätt avnjutes hemma hos den som valt boken. När alla tagit mat så går vi ett varv och alla får betygsätta boken. Klassisk betygskala 1-5. Den vars betyg avviker som mest får börja att motivera sitt betyg, sedan går vi laget runt (om vi inte alldeles pratar i munnen på varandra). En del böcker finns det massor att säga om, andra är liksom slutpratade direkt.

  Det är lite av ett vågspel att välja bok eftersom det skall vara en bok man själv inte läst ännu. Lite nervöst kan det vara, och ibland lite genant om man valt något som inte lever upp till ens förväntningar. Vi har hållit på så länge nu att när betygen sätts så har vi rätt så bra koll på vad de andra skall tycka. Boken som skall läsas innan vi träffas nästa gång får vi när vi tagit för oss av efterrätten. Bokväljaren har med sig ett ex till alla (enda kravet genom åren har faktiskt varit att boken skall finnas i pocket). Det har blivit ett och annat bottennapp genom åren också, eller hur?

  Hade jag inte varit socionom så står bibliotekarie högst upp på min lista över drömyrken (tillsammans med kock). Bra kombination om man vill starta et bokcirkel... Här hemma får jag vara min egen bibliotekarie och låna ut böcker. Detta underlättas av att Håkan sorterat in alla böcker i ämnen och bokstavsordning. Hce och Hc har jag här nere i vardagsrummet...

Böcker jag uppskattat på senare år:
- Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow av Sara Gruen
- Alltid hos dig av Maria Ernestam
- Middlesex av Jeffrey Eugenides
- Saffransköket av Yasmine Crowther
- Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

Några av böckerna vi läst i bokcirkeln.

Söndag med vänner & mammas mat

Om man dukar med vårliga färger så blir det i alla fall vår
inne.

  Min mamma lagar mat med mycket känsla, många gånger ”på en höft” som man säger. Redan när jag var liten lärde hon mig att vispa ihop en pannkakssmet så att den ”känns rätt”. Som vuxen blev jag förvånad när jag förstod att många använder recept när de skall göra pannkakor, jag hade inte ens funderat på att man tyckte att sådant behövde skrivas ned. Samma sak gällde för köttbullar, kanelbullar, sockerkaka, paj och söndagsstek. Inga pannkakor, köttbullar, eller kanelbullar för den delen, är riktigt lika goda som mammas. I hennes kök är det stökigt och rörigt. Hon är inte stressad och störs inte av att hon får skjuta saker åt sidan för att hitta lite yta av bänken att arbeta på. En sås smakas av tills den verkligen smakar något och andra får gärna vara med och smaka och röra lite.
  Att laga mat tillsammans och att ge varandra recept (och boktips) är en fortfarande viktigt för mig och mamma fast att vi bor tre timmars bilresa från varandra.

  När jag som liten började experimentera i köket var det framför allt för att baka. Jag var mycket materialintensiv, använde många byttor och slevar, men var urusel på att städa undan efter mig. Tydligen fick jag ändå fortsätta min framfart i köket. Jag minns att jag fick mycket uppmuntran. ”Ingen hade bakat så god äppelkaka som jag!” Så trodde jag att det var. Jag kände mig väldigt duktig och viktig.

  När jag flyttade hemifrån fick jag en skrivbok med svarta vaxpärmar där mamma hade skrivit ner sina recept till mig, från hennes egen likadana bok. Beskrivningarna av tillvägagångssättet är mycket bristfälliga, för det mesta är det bara en uppräkning av ingredienser, vilket föranlett en del telefonsamtal förr om åren, men ofta tedde sig tillvägagångssättet tydligt också för mig som ju är uppvuxen i mammas kök.

  Idag kommer lite vänner över på middag. Söndagsmiddag är viktigt. De kommer att få dillkött – något jag minns att vi ofta åt på söndagar under min uppväxt. Jag lämnar också med ett superbt recept på sockerkaka, så som mamma lärt mig att göra den.



Recept:

En del av ingredienserna till dillköttet.

Dillkött, 8 p


1,5 kg kalvkött, som skurits i 3 cm stora bitar
2 morötter
Purjolök (det vita)
Dillstjälkar
1,5 L vatten
1,5 tsk salt & 10 vitpepparkorn


  Lägg köttet i kastrull/gryta. Koka upp vatten (i annan kastrull eller vattenkokare) och slå över köttet tillsammans med saltet! Låt koka upp! Skumma ordentligt! Lägg i vitpepparkorna, dillstjälkarna, morötterna (delade en gång) och purjon (också delad rakt över). Sjud eller småkoka ca 1 timme och 30 minuter. Skumma av ibland.
Ta upp köttet och grönsakerna. Sila upp tills du har 6-8 dl av buljongen. Diska ur grytan.

Sås:
2 msk smör
2 msk vetemjöl
6-8 dl spad
2 tsk ättikssprit (12%)
1-2 tsk socker
2 dl vispgrädde
1 dl hackad dill
Vitpeppar & salt


  Gör en bottenredning på smör och mjöl i den rendiskade grytan. Späd med spadet. Låt tjockna och sjuda ihop. Blanda i köttet och låt sjuda. Smaka av med ättikssprit, socker och dill (jag hade mer av både sockret och ättikan). Blanda i morötterna som delats och rör i grädden. Låt allt bli genomvarmt. Smaka av ordentligt med salt & peppar. Snåla inte! Servera med kokt potatis och god sallad.

Det blev till och med godare än jag hoppats!

Mammas sockerkaka

2 stora ägg (eller 3 mindre)
2,5 dl socker
50 g smält smör
1,25 dl mjölk/fil/grädde
2,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
Rivet skal av 1 citron eller 1 tsk vanilj


  Smörj och bröda en form. Vispa ägg och socker länge med elvisp. Blanda i smält smör och vätskan i äggblandningen. Ta i smaksättaren (citronskal eller vanilj). Vänd snabbt ner mjöl och bakpulver. Häll i formen. Baka av i 175 grader, ca 45 minuter. Känn med sticka att kakan är klar. Låt vila ca 10 i formen innan du stjälper upp den!

Absolut bästa sockerkakan! Den kommer att gå åt!

Middag med vänner.

Inte mycket kaka kvar! 

Lönefredag - lyxfredag

  Oj, vad lyxigt det blev igår -fredag. Alla måsten avklarades redan under förmiddagen (inklusive ett besök på Friskis). Under eftermiddagen blev jag sedan ordentligt ompysslad på Salong Cute, hos Johanna. Det vore värt pengarna att gå dit regelbundet bara för att få håret tvättat av henne. Hon ger en fantastisk hårbottensmassage under schamponeringen. När vi hade kommit så långt, efter att jag suttit folierad och läst intressanta tidningar ett tag, hade klockan dragit ut på tiden - men inte att hon skyndade på. Allvarligt! Gå dit och få håret tvättat - superlyx! Hon klipper dessutom håret på mig så att jag är helnöjd varje gång när jag går därifrån.

  När man blivit så lyxigt behandlad gäller det att fortsätta i samma stil. På fredagar skall man inte behöva stå alltför länge i köket - ändå vill man njuta av god mat. Hos oss blev det skaldjur, en egengjord aîolli och ett gott franskt vin från Sancerre (passar perfekt till skaldjur). Till detta endast lite bröd och en sallad på allt det vanliga och tärningar av en perfekt mogen mango. Färska räkor och havskräftor! När jag skulle betala, hos fiskhandlaren utanför Coop, blev jag lite bestört men höll god min och tänkte att det får väl dröja tills nästa gång...

  Mysig kväll blev det i alla fall - och söta Andrea kom och åt med oss! 

Mina fredagsälsklingar!

  

Förr slog jag min majonnäs för hand. Med
stavmixer blir den ännu bättre. 

Svarta prickar i aîollin? Använder alltid svartpeppar!

På lördag går jag gärna till Smakfullt - Landskronas
 godaste butik. Idag blev det marmelad från Olof Viktors,
en fransk bondost och Vesterhavsost!

I väntan på våren får man göra vad man
 kan inne!

Recept på aîolli:

2-3 äggulor

1 msk fransk senap

1 msk vitvinsvinäger

3-4 dl olja (inte olivolja utan en neutral)

1-2 klyftor vitlök

salt & peppar

  OBS! Alla ingredienser måste vara rumsvarma! Inga kalla äggulor här!

  Blanda de fyra första ingredienserna i ett smalt kärl. Kör med stavmixern tills det blir en majonnäs. Salta och peppra och riv i vitlöken. Smaka av. Behövs mer vinäger, salt, peppar eller senap? Ställ kallt i vänta på avnjutning. Om du vill kan du riva i lite skal av citron eller lime! Då blir det en upp-piffad aîolli. Eller varför inte lite hackad färsk chili...?

  Har du ingen mixer? Lägg gulor, vinäger och senap i vid skål/bunke. Vispa frenetiskt, gärna ballongvisp, och droppa i oljan medan du vispar på. Allt eftersom det tjocknat på kan du hälla på oljan i lite högre fart. När det blivit majonnäs och all olja är i-vispad så följer du receptet ovan.

Lycka till!

Att nästan gå sönder

  För ett antal år sedan, när jag på ett bryskt sätt i mogen ålder upptäckt att jag inte var nån supermänniska som alltid var glad och stark, satt jag i kyrkan en fredag förmiddag när jag var ledig. Jag tänkte på mitt arbete och alla de krav som just då tedde sig omöjliga att leva upp till. Djupt inne i mig kände jag att om jag bara fick vara på den här platsen bland de här människorna i kyrkan, hela tiden, så skulle livet vara så mycket skönare. Då skulle jag inte behöva känna att jag höll på att gå sönder. Söndagsångesten inför en ny arbetsvecka behövde inte komma.

  Idag, ett antal år senare och ett antal terapitimmar fattigare (eller snarare rikare), är jag jätteglad för mitt arbete igen. Idag vet jag också att jag är en stark människa, fast jag har svaga eländiga stunder. Att jag är en väldigt glad och positiv person, fast jag ibland har en stund när jag känner mig ledsen. Att jag ibland (alltmer sällan) kan känna mig enormt stressad inför vissa situationer innebär inte att jag är på väg att bli utbränd. Det är livet!  Allt kan faktiskt rymmas i en människa – samtidigt!

  Så kyrkan har inte blivit min dagliga arbetsplats. Däremot är den en hörnsten i min veckopuls. På söndagar är det gudstjänst och liv och rörelse, musik och predikan, fika och samtal. På onsdagar träffas vi in en mindre hemgrupp. Där finns plats för fördjupade samtal, personliga berättelser och bönens omsorg. Ibland slår det mig hur lyckligt lottad jag är. Tänk att varje vecka få dela sina egna tankar om livet och höra andras…

  Under perioden när jag trodde att jag kanske höll på att gå sönder var det dessa människor och denna kyrka som gjorde att jag höll ihop. Att det fanns andra som höll. Söndagen i kyrkan och onsdagen i hemgruppen var de platser där jag kände att det fanns hopp. Platser där jag fick en paus och fick må bra. Platser där jag kunde hämta kraft. Jag försöker verkligen undvika att låta klichéartad – men det var så det var. Jag fick hämta kraft!

  Samma veckopuls finns i mitt liv idag. Come rain come shine! Det som funkar när jag mår dåligt funkar när jag mår bra funkar när jag mår dåligt funkar... Detta har jag valt! Så vill jag leva!

  Har du också varit rädd för att gå sönder?

  Inget recept idag! Men! Ät apelsiner! De är vansinnigt goda just nu! Vi skalar i parti och minut under fikapausen på jobbet.

Vad får ut oss i friska luften?

  Idag försökte solen att skina in genom mina lindrigt rena kontorsfönster. Alla advents- och julstormar har ödelagt fönsterputsarfirmans ansträngningar – och det dröjer väl en 4-5 månader tills det är dags för dem att komma igen (fönsterputsarna alltså).
  Det är synd egentligen, för jag har en härlig utsikt. Parken utanför, med stor lekplats, är fin i alla årstider. Man kan också se Danmark och färjorna som daglig- och kvartsligdags (förmodligen inget ord men avser ”varje kvart”) seglar iväg. Alltså, detta är vad man kan se när fönstren inte är alldeles kladdiga av intorkat salt och sand från stormarna. Men jag vet ju att det finns där bakom.

  Jag vet också att det finns en vår "bakom" vintern. I fredags, som idag, gjorde den sig påmind genom att solen sken för glatta livet när jag tog en promenad på lunchen. ”Vi borde verkligen komma ut en kort sväng varje lunch” säger vi till varandra där vi knatar på. ”Man mår så bra av det!” Detta säger vi ofta till varandra, kollegorna och jag, men det inträffar i princip bara när vädret är fint. Vem vill ut och stångas med Kattegats fuktiga, saltiga snålblåst. Riktig vårkänsla blev det i alla fall i fredags när vi promenerade till systembolaget (sammanlagt nån halvtimma fram och tillbaka). Upplyfta återvände vi med varsin turkos kasse. ”Jag känner mig riktigt glad”, sa kollegan. ”Kanske skulle vi komma ut oftare om vi alltid hade ärende till systembolaget”, funderade jag.
   Kan det vara rimligt och lönt att göra sig fler ärenden till vinbutiken? Man skulle ju i alla fall komma ut och röra på sig mycket mer… Om man rör lite på sig kan man sedan satsa på detta receptet


Löjligt goda burritos för 4-5 p!

Perfekt för ett fredagsmys när du inte vill stå länge i köket. Gör det bästa för att förädla ett halvfabrikat! Tro mig: Både barn och vuxna gillar det här. Löjligt goda, sa Daniel en vän från Malmö, när han åt de här.

1 grillad kyckling

1 röd och 1 grön paprika (stora)

2 ordentliga gula lökar

1 burk crème fraîche (inte den magra)

Tacokrydda (ca en halv påse)

Salt och peppar

Tortillabröd

Riven ost och olja

Rensa kycklingen och dela i hyfsade bitar (låt skinnet vara kvar)

Strimla paprikorna (ej för tunt)

Samma sak med löken

Fräs lök och paprika i lite olja, 1-2 minuter

Blanda i kyckling, kryddor och crème fraîche

Koka ihop nån minut eller två, salta och peppra om det behövs

Fördela på de åtta bröden. Rulla ihop och lägg med skarven ner i smord form.

Pensla på lite olja, strö på lite riven ost. Gratinera i 225 grader, tills det fått färg.

Servera med:

-sallad (måste vara mycket tomater och hackad lök)

-salsa (hot)

-tortillachips 

Blir du helt crazy kan du servera en klick kall crème fraîche till också – hur gott som helst….

Vad är det med måndagar och fredagar?

  Varannan vecka är jag ledig på fredagar. Varje jämn vecka. Tänk så olika mina udda och jämna veckor kan vara. Redan på måndagen vet jag.... De udda veckorna känns måndagarna lite tyngre, dagarna känns långa och segar sig fram och jag försöker tänka på att inte vara uppe för länge på kvällarna, inte planera in alltför mycket efter jobbet. De fredagar jag jobbar brukar i och för sig vara jättetrevliga – extra mysig stämning på jobbet då alla ser fram emot helgen och gör upp planer.

  De jämna veckorna känns måndagen riktigt bra – tänk jag jobbar ju bara fyra dagar den här veckan! Efter tisdagen har halva veckan redan gått och jag börjar se fram emot en lång helg – slarvar lite med läggtiden eftersom jag ju ändå är ledig på fredag och inte behöver oroa mig för sömnen. Torsdag blir liksom fredag för mig (då är ju till och med onsdagen härlig). Den lediga fredagen skall tillvaratas och jag försöker att inte låta alltför mycket av dagen gå till städning och sånt trist (inte så stor skillnad mot övriga veckodagar i och för sig, haha).

  Så den stora vinsten med att jobba deltid (och få en deltidslön) är kanske inte framför allt fredagen själv. Det är måndag till torsdag som blir så annorlunda!



Kökstips! 
  Har ni förresten upptäckt vilken otroligt god smaksättare skinka och bacon kan vara? De flesta kokta grönsaker – brysselkål, haricot vert o.s.v. – blir helt rätt och trendigt om de serveras toppade med lite kallrökt sidfläsk som man tärnar och steker en stund och rundar av med lite råsocker (eller farin) och balsamvinäger. När man duschar på lite balsamvinäger får man dessutom en riktig kick rätt in i hjärnan om man andas in lite av ångorna ur pannan. Hallå! Koka inte grönsakerna mosiga!!

 Vanlig rökt skinka passar jättebra till kalla såser som man kan ha till lite kallskuret eller till en god bakad potatis. Den här röran gör jag ibland. Igår blev den som en sid-dipp till lite kokta haricot vert blandade med vitlöksfräst zucchini, som tillbehör till ryggbiffen.

2 dl crème fraîche (funkar med lätt crème fraîche, men den feta är ju alltid godare)
4 skivor god, rökt skinka som hackas 
2-3 msk finhackad rödlök
1 tsk paprikapulver (själv har jag ett fantastiskt paprikapulver inköpt i en saluhall i Budapest)
Lite salt & peppar efter smak

  Bland ihop allting och ställ kallt innan servering. Passar till en massa! (Varför inte klicka dippen på stekta kycklingfiléer som gratineras i ugnen med lite ost!)

Det bor inga barn i vårt hus

Härligt med vårliga tulpaner - fast det snöar där ute!

Sedan slutet av augusti bor inga barn i vårt hus. Den äldsta kom hem från London och flyttade efter en vecka till eget. Den yngsta for till London! (Vi är lite av anglofiler i vår familj).
För många år sedan gjorde jag en del planer för hur det skulle bli när barnen flyttade. Äntligen skulle vi få det där extra rummet som vi behövde. Ett gästrum som alltid kan stå snyggt och redo för övernattande gäster, utan att något barn behöver lämna ifrån sig rum och säng (vilket uppskattades allt mindre ju äldre de blev). Kanske kan det ena sovrummet dessutom göras i ordning till ”ett andra vardagsrum” (vad vi nu skall med det till – eftersom vi har ett stort vardagsrum och dessutom ett anslutande tv-rum)? Ny garderobsvägg skulle det också investeras i – äntligen! Det skall vi unna oss när barnen flyttar.

När utflyttningsdagen kom allt närmre (onödigt fort eftersom den yngsta hoppat över ett skolår och alltså tog studenten strax innan hon fyllde 18, och därmed blev flygfärdig mycket tidigare än vad en stackars mamma räknat med) växte våndan lite. Jag har hört både min mamma och min svärmor tala om den stora, och jobbiga, omställning det innebär när barnen flyttar ut. En relationsexpert på radion talade ut om den livskris det inneburit för henne och maken när deras lämnat hemmet. Hon delade med sig av en lista på saker som var viktiga att tänka på och att göra. Plötsligt började jag oroa mig. Jag hade kanske inte till fullo förstått allvaret med att flickorna flyttade. Tänk om jag blev deprimerad!
 Alla rumsplaner och renoveringsprojekt kändes plötsligt inte riktigt lika angelägna. Vad tyst det kommer att bli! Och tomt! Måste det gå så fort!? Inget kommer att bli som förr. Mina små tjejer, plötsligt så stora. Så vuxna och förändrade – vill jag det? Jag insåg att jag mest var orolig för att relationen till flickorna inte skulle vara densamma inte vara stark nog. Varför måste vårt härliga liv förändras?

Nu har det gått nästan fem månader. Livskrisen har uteblivit. Ett sovrum har i och för sig renoverats (nu under julledigheten) och garderobsväggen är monterad (kan leda till en livskris och relationskris i sig, visserligen). Håkan och jag har det fortfarande fantastiskt bra tillsammans. Vi pratar, skrattar och umgås. Ibland kan vi till och med vara lite oense om en del av livets oviktigheter.
Och våra döttrar, de är precis så starka och självständiga som jag alltid har hoppats att de skall bli. Att ha en vuxen relation till sina döttrar är nåt annat än den man har när de är små, halvstora och sedan för stora för att bo kvar hemma, men den är inte sämre eller mindre stark. Det är underbart helt enkelt. När de var små kunde jag tänka: tänk om de växer upp och genomskådar vilken bluffmamma jag är och sedan får man tigga om att få träffa dem. Tack och lov! Mina tillkortakommanden och mindre lyckade mamma-ansträngningar genom åren kom inte som nån överraskning för dem i vuxen ålder – vi har fått hantera det efter hand. Och idag önskar jag inget annat än den fina relation vi har med varandra. Ibland vill de fortfarande ha lite ”mamma/pappa-råd” och ibland vill vi ha lite dotterråd – så hoppas jag att det fortsätter! <3 <3 <3 (jag vet att det är två hjärtan för mycket, tjejer, men jag är ju så emotionell ibland!!).