Snart är det Mors Dag

Millionbells och lite annat. Hoppas det skall bli vacker blomsterprakt!

Varje dag är en mors dag! Mina älskade flickor! När jag tänker på att jag har dem så känner jag mig som en jubilar varje dag. Blir det för sentimentalt? Då får det vara så!

De är så bra på att uppvakta också. För en två tre veckor sedan satt vi och fikade på jobbet och kom på att det snart var dags för mors dag. Alldeles innan hade vi pratat om att ge bort gåvor via exempelvis ActionAid, som en barnmorska, en get och så vidare. När vi kom att prata om mors dag sa jag därför: Jag har allt jag behöver. Jag tror jag skall önska mig en barnmorska via ActionAid, till mors dag! Sedan kom jag att tänka på att Andrea och Hanna brukar ge så fina presenter och så kände jag plötsligt att jag inte alls ville önska mig en förlossning i tredje världen, jag vill se vad mina flickor tänkt.  Sen kände jag mig snål och eländig. Men det är det där med att ge och få. Man behöver vara bra på båda delarna. Om man bara är bra på att ge, och inte på att ta emot, är man då egentligen en "bra givare"?

Det är viktigt att kunna ta emot. Inte bara morsdags-presenter utan hjälp, tjänster, råd och så vidare. Man kan inte alltid vara den som ger, som aldrig behöver något. Om man känner sig riktigt duktig och generös själv så gäller det ändå att man inte är rädd för att se på sig själv som en som också behöver. Och att man inte ser på alla andra som sådana som alltid behöver. Vill du vara generös mot någon (oavsett vad det gäller) så måste du låta den personen vara generös mot dig. Annars vet jag inte hur vi ser på andra och på oss själva. De sista åren tycker jag att jag fått öva mer än någonsin på att ta emot. Det har varit nyttigt!

Geten, då då! Eller morsdagspresenten... Klart att mina flickor skall få ge mig precis vad de själva vill, till mors dag. Jag väntar med spänning. För att köpa en förlossning, en get, en brunn eller något annat behjärtansvärt behöver jag väl inte mors dag som ursäkt. Det kan jag göra idag!

Den här desserten gillar Andrea och Hanna. Förr kallade vi den Mississippi Mud Pie, men jag är inte säker på att det är riktigt så här får den kallas Frozen Coffe Cheescake.

Ät den lite upptinad så den inte är stenhård.

Frozen coffe cheesecake, 6-8 personer
3 ägg
2 dl socker
1/2 tsk vaniljsocker
3 dl grädde
200 g Philadelphiaost
2-3 msk frystorkat kaffe

1. Dela äggulor och äggvitor i två skålar.
2. Vispa äggvitorna till hårt skum. Vispa äggulor, socker och vanilj fluffigt. Tillsätt kaffepulvret som du mortlat (eller lägg det i en plastpåse och kavla fint). 
3. Vispa ner Piladelphian i ägguleblandningen.
4. Vispa grädden i egen skål.
5. Blanda ägguleblandning med grädden. Vänd försiktigt ned äggvitorna. Se till att allt är blandat. Häll ut i form med löstagbar kant. Frys minst fyra timmar, gärna över natten.
6. Ta fram en stund innan servering. Garnera med björnbär och servera med chokladkolasås.

Chokladkolasås
2 dl socker
2 tsk vaniljsocker
2 msk kakao
1 dl grädde
1 dl sirap
100 g smör

1. Smält smöret. Blanda ner övriga ingredienser.
2. Koka tills såsen tjocknat lite. Servera lite avsvalnad till kaffeglassen!

Har ni sett!? Det är min koriander!

Syrener, sparris & BoIS

Försommaren är så underbar. Jag älskar doften av syrener. Den välkomnar mig så fort jag öppnar en dörr eller ett fönster. Vi har mycket syrener i vår trädgård. En del av den satte vi första sommaren efter att vi flyttat in, 1999. De första åren gick det långsamt. Men sen sköt det fart. Nu har vi så mycket vi kan önska!

Ångkokt sparris, smör, flingsalt och parmesanost.

En trevlig vårprimör är sparrisen. Den är inte så krävande. Kanske lite smör... Kanske lite parmesanost... Som en förrätt eller som ett litet tillbehör... Skall man avnjuta den på egen hand med bara smör och ost så tycker jag att glas sval sauvignon blanc passar utmärkt till. Tipset på Vicars Choice, från Nya Zeeland, fick jag av en kollega, Karina, för flera år sedan. Kombinationen ger verkligen försommarkänslor här hemma.

I år har jag  ångkokat jag min sparris för första gången - det blev naturligtvis så mycket godare än när den trängts runt i kokande vatten. Återigen kom min lilla ångkokeinsats till nytta (tack Andrea och Hanna!!). Galet gott! Jag funderade på om man skulle börja odla sparris, men när jag läste lite om processen insåg jag att det inte är något för mig. Det verkar vara ett projekt som kräver mycket tid innan det börjar ge resultat - jag är inte så mycket för uppskjuten belöning. Omedelbar behovstillfredsställelse är mer jag. Jag har i alla fall fått ner mina korianderfrön i en kruka - fast de inhandlades för långt över en månad sedan. Nu har de första små gröna bladen stuckit upp ur jorden.

Ogräs.

Det växer och gror lite överallt i trädgården. Igår regnade det fram till lunchtid, men det var varmt och vindstilla. Efter ett sådant regn är det idealiskt att rycka upp lite ogräs - det släpper så lätt och hela rotsystemet glider upp genom den feta, skånska myllan. I trädgårdslandet har satts potatis, ruccola, romansallad, mangold och rödbetor. I växthuset samsas tomatplantorna med varandra, de får snart sällskap av gurkplantor. I fjol skördade vi tomater fram till november. Vilken känsla det är. Det är mest Håkan som sköter odlingarna. Jag får önska vad som skall planteras och sedan ordnar han det. Min fina man!

Hanna, Jonathan och Håkan. Alla lika entusiastiska...

Som vädret växlat nu, förresten. För en vecka sedan satt vi på IP klädda i vinterkläder för att kolla när BoIS tog tre poäng. Idag sitter vi i shorts och ser dem spela på Söderstadion (tv, alltså). Hoppas att det går lika bra för dem när de inte kan höra våra heja-rop! I skrivande stund har vi precis fått ett bakåt-mål. Illa! Nu hoppas vi att det vänder!

Minsann, jag tror sommaren har kommit!

Underbar äppelblomster! Nu exploderar det i trädgården! Hur vackra är de inte??!

Som vi har längtat! Jag åt frukost på altanen idag, i skugga eftersom solen inte dyker upp där förrän efter lunch. Inga problem! Så varmt hade det redan hunnit bli. Solen värmer en på insidan också och det känns som själsliga skuggor också förskingras i försommarsolen. Skönt!

Livet! Det blandar och ger. Ljus och mörker, glädjeämnen och prövningar. Jag övar på att hantera det. Vad kan jag påverka? Vad kan jag inte påverka? Det är främst det där sista jag övar på att hantera - det jag inte kan påverka.

Idag använde jag mitt presentkort som jag fick av flickorna när jag fyllde år. En medicinsk massage. Så välgörande! Den kompetenta massören hittade naturligtvis omgående mina knutor och bearbetade dem med tryck. När jag sade att jag trott att det skulle göra ondare sa hon att hennes erfarenhet var att det ofta var bättre att ta gott om tid och ha riktigt varma händer än att ge sig på musklerna alltför hårt. Då brukar de istället inta en hårdare attityd mot en, bli motsträviga och "fly undan". Ja, så är det kanske inte bara med muskler. Värme, tid och lagom krävande behandling, det gäller nog för det mesta!

Idag gjorde jag en ny sås att ha till det grillade. Man måste förnya sig ibland. Efter att ha grillat flankstekar, entrecôte, fläskfilé, kryddiga korvar och snajsiga grillspett de senaste åren så köpte jag istället rejäla skivor fläskkarré och färdig grillsås på flaska. Men oj, så gott det blev då! Fantastisk doft också som letade sig in bland tvätten på torkvindan. Så kan det bli! (Ja, vi är så gammalmodiga att vi faktiskt har en torkvinda för att torka tvätten i sommarvinden - har förstått att det är lite retro, och inte på det trendiga sättet.)
Såsen i alla fall. Den hittade jag på en annan blogg, gjorde om den lite grann och här kommer resultatet.

Yummy! Jag gjorde den helt laktosfri eftersom Fidelippa var på besök!

Försommardippa till grillat, 6 portioner
200 g Philalelphiaost
2 dl crème fraîche
1 grillad paprika (utan skal i olja, Lidl har bästa burken)
1 vitlöksklyfta, pressad eller riven
1 dl riven parmesanost
salt & peppar

1. Låt paprikan rinna av och torka all överflödig olja. Skär i strimlor eller småbitar.
2. Blanda alla ingredienser och smaka av med salt och peppar. Låt stå och mogna nån timme i kylen innan du serverar!

Den laktosintoleranta. Annars övervägande tolerant.

De här galet ljuvliga tulpanerna gör sitt sista vackra nere vid kasernplanen!

Så mycket sedan sist - London & rabarber bland annat...

Min fina rabarber kommer år efter år!

I april för 14 år sedan flyttade vi in i vårt hus. Då skördade jag våra första rabarber ur vårt trädgårdsland. Vi har en väldigt tidig och riklig sort. Rabarbern är sedan dess ett så tydligt tecken på att våren snart skall övergå i sommar. Samma sak i år. Trots en extremt utdragen vinter så har rabarbern kommit ikapp och den kan skördas per parti och minut. När sommaren väl dyker upp brukar jag ha tröttnat lite på de goda stjälkarna. Jag minns hur jag plockade rabarber på Kåkenäs, hemma hos mammas farfar Fritz, som vi sedan doppade i strösocker på ett tefat och åt som den var. Fint barndomsminne! I Farfar Fritz trädgård fanns hur mycket fruktträd som helst. Mitt favoritäpple var Gyllekroks Astrakan. Mest för att det hade så vackert namn och för att det var mammas favorit. Rabarberna som jag plockade igår hamnade i alla fall i en paj - en knäckig sådan. Rekommenderas!

Vi var många till middagen igår och vädret skulle bli växlande och innehålla regnskurar. På Hannas inrådan gjorde jag därför grekiska köttbullar. Vet inte hur grekiska de är men det är en rätt jag hittade på för ett antal år sedan med "allt-i-ett". En långpanna fylld med matvaror åker in i ugnen. När det sedan serveras med tzatziki och grekisk sallad känns det... grekiskt...

Sedan sist har vi också hunnit med en tur till London. Vi flög över på Valborgsmässoafton (och missade alltså att sjunga in våren). London mötte oss med 20-gradig värme, grönska och fantastisk blå himmel. Hela resan. Underbart att möta våren i London. Hur många mil kan vi ha promenerat sammanlagt? Ingen aning! Men inte ett enda skoskav och inte speciellt ont i fötterna heller. Shopping, parkhäng och god mat ända fram till lördagen - helt underbart!

Knäckig rabarberpaj (till en stor form) 8-10 personer

10 rabarberstjälkar (medelstora)
2,5-3 dl strösocker
2 msk potatismjöl

225 g smör
2,25 dl strösocker
4,5 dl havregryn
2,25 dl vetemjöl
1 tsk (knappt) bakpulver
0,75 dl sirap
3 msk grädde eller mjölk

1. Skölj rabarbern och skär ner i småbitar. Lägg i smord form. Blanda socker och potatismjöl och fördela över frukten. Skaka lite!
2. Smält smöret. Blanda ner resten av ingredienserna. Fördela över rabarbern.
3. Grädda i 175-200 grader varm ugn i ca 30 minuter. Servera ljummen med vaniljglass!

Smeten blir så god att den är svår att hålla sig ifrån!

Grekiskt? På svenskt sätt i alla fall!

Grekiska köttbullar, en långpanna, ca 5 personer

1 kg blandfärs
1,5 dl mjölk
4 msk ströbröd
1 ägg
1-2 klyftor pressad vitlök
2 tsk torkad oregano eller 1/2 dl färsk hackad
1/2 dl hackad persilja
salt & peppar (och lite hemlig allroundkrydda)

2 burkar tomatkross (Mutti's)
2 tsk strösocker
oregano
salt & peppar
10 medelstora potatisar
2 paprikor
1-2 rödlökar
1-2 dl svarta oliver
Lite olivolja

1. Blanda mjölk och ströbröd. Ställ att svälla några minuter. Blanda ner ägget, vitlök, örter och kryddor. Ta inte för lite salt! Blanda ner färsen ordentligt, ställ åt sidan.
2. Häll ut tomatkrossen direkt i en långpanna. I med kryddorna och sockret. Blanda och bred ut över hela pannan.
3. Skala potatisen och löken. Skär i bitar (större än klyftpotatisar). Fördela i formen. Gör detsamma med paprikan.
4. Gör stora köttbullar (ca 10 stycken) och ställ ut i formen. Pensla köttbullarna med lite olja. Fördela oliverna i formen. 
5. Grädda i drygt 175 graders ugn om du har varmluft, annars 200 grader, ca 35-40 minuter. Skaka lite någon gång under tiden. Kolla att potatisen är helt mjuk och har fått färg. Servera med tzatziki och grekisk sallad.

Färsk oregano. Så lyxigt att bara kunna plocka in.

Kvällsavslutning!

Paddington var vår hemvist under Londonvistelsen.

Onsdagseftermiddagen låg vi ett par timmar i Italian Gardens, i Hyde Park.

Afternoon Tea, i S:t Pauls Catheadral.

Under en av broarna, längs The Queens Walk, den södra promenaden längs Themssen, var det "boklåda".

Mitt inne i London, S:t James' Park.

"Smiths on Smithfileds" var en häftig restaurang. Här ser man baren på
bottenplan. Middagen, tillsammans med Ina & Justin, avnjöts på 3e plan.

Bye, bye, för denna gång. På tåget mot Gatwick!