söndag 28 oktober 2012

Söndagsmiddag i modernare tappning!

Det är lite mysigt med mörkret på utsidan - då får
man tända ett ljus
  En extra timme så här på höstkanten är verkligen välkommen. Det är en trött tid, märker man. Vi pratar mycket om det på jobbet. Vad det kan bero på. Att vi alla verkar så trötta.
  Eftersom tankar och känslor ger näring åt varandra så är det förmodligen ännu mer så med det vi säger. När vi pratar om hur trötta vi är så blir vi ännu tröttare. Solljus skall ju vara en bra bot. Så bra då att det har strålat över oss idag. Rimfrosten på på bilrutan var så där skön att skrapa av. Ni vet, när varje tag med skrapan lämnar ett rent spår efter sig. Strax efter lunchtid promenerade vi, Håkan och jag, längs Öresund. Strandpromenaden mot Borstahusen var rena autostradan. Fullt av folk ute, och inte bara sådana med jyckar i andra änden av ett koppel.

  Det var inte ovanligt, under min uppväxt, att jag vaknade på söndagsmorgnarna till doften av brynt lök och kött som letade sig bort till mitt rum. Mamma startade söndagssteken tidigt och när den var färdig fick den vila i Kockumsgrytan. När det sedan blev dags att äta lyftes köttet och diverse grönsaker upp ur grytan och en ljuvlig gräddsås tillreddes. Godast sås blev det på en fläskstek. Idag har jag gjort en variant på den klassiska söndagssteken. Inte så tunga tillbehör och köttet har lagats på lägre värme för att behålla lite av sin saftighet. Brysselkålen är ugnsrostad med vitlök och citron och en "stuffing" med godsaker ersätter potatisen.

Det här kommer att bli saftigt och gott.
Fylld benfri kotlettrad, 6 personer
1-1,2  kg benfri kotlettrad
100 g Filadelphiaost
50-75 g rökt skinka
5 cm purjolök (inte från blasten)
Salt & peppar
Smör
2 dl grädde 
vetemjöl

Köttet skall skäras så att det blir en stor platta. En något svårbeskrivlig beskrivning skulle vara att: skär en snitt i mitten längs med köttet tills det är ca 2 cm kvar. Fäll ut köttet åt sidorna. Skär längs med vardera sidan så att du kan fälla ut igen (kolla bilden hur det ser ut när det är klart och försök trixa dig fram. Hacka skinka och purjolök, bland med osten. Salta och peppra köttet, bred sedan ut fyllningen. Bred inte ända ut i kanterna. Rulla sedan ihop köttet så att det får sin ursprungliga form. Bind ihop med steksnöre (kolla gärna i en gammal kokbok, typ Bonniers, hur man binder upp kött) så att det blir en jämn rulle. Salta och peppar runt om. Bryn rullen runt om i ordentligt med smör. Stoppa in en stektermometer, som skall befinna sig i mitten, och slå in köttet i aluminiumfolie. Ställ sedan in rullen, på ett fat, i  160 grader varm ugn tills termometern visar på 70 grader. Låt sedan vila en stund i folien innan du skivar upp. I folien finns sky som man kan göra en god sås på. Häll över den i kastrull (innan du skivar upp köttet) och låt koka upp. Gör en redning på mjöl och vatten, vispa ner i skyn. I med grädden. Låt koka ett par minuter och smaka av med salt och peppar. 


Skuren och redo att fyllas.


Jag är faktiskt nöjd med uppbindningen.


Uppskuret och redo att inmundigas.
  Stuffing borde ju vara något som man lämpligen stuffar in i något annat. Så inte med denna variant som jag gör lite då och då. Den passar också ypperligt när man gör kalkon. I ursprungsreceptet skall man ha russin. Idag har jag tagit tranbär för de har en så snygg färg och smakar gott.


Så här ser stuffingen ut gräddad och färdig att skivas ut.
Stuffing med italiensk touche,  personer
150 g formbröd (ca 6 skivor)
100 g riven parmesanost
2 vitlöksklyftor
3 msk tranbär/russin
3 msk pinjenötter
1/2 dl hackad persilja
salt & peppar
3 ägg
100 g smält smör

Klä av avlång brödform med bakplåtspapper. Skär kanterna av brödet. Skär sedan i små fyrkanter (bra om det legat framme under dagen och torkat lite). Blanda med vitlök, tranbär, pinjenötter och persilja. Salta och peppra. Bland ihop smör och ägg. Vänd försiktigt ner i brödblandningen och ut med det i bakformen. Jämna till toppen, packa lätt. Grädda 25-30 minuter i 175 grader. Låt svalna något, tag sedan upp och skiva och servera till köttet och såsen.


Stuffing, innan den packats i form.
Rostad brysselkål
500 g ca  brysselkål
3 vitlöksklyftor
1 tsk citronsaft
2 msk olivolja
salt & peppar

Ansa brysselkålen och lägg i ugnsfast form. Pressa vitlöken och blanda med citron och olivolja. Häll ut över brysslarna och bland. Salta ordentligt och dra ett par varv på pepparkvarnen. Kör i ugnen, 200 grader i 25-35 min beroende på hur stor kålen är. Blanda runt efter nån kvart.


Jag inser att de ser anspråkslösa ut - men de smakar desto
godare!


fredag 26 oktober 2012

Vad man kan få höra av psykologen!


Valv efter valv...

  Tenderar att du lägga mest vikt vid det du lyckas med eller vid det som du tycker gått mindre bra? Vad bär du med dig längst: Ett positivt omdöme eller något som du uppfattat som ett ifrågasättande av dig?

  Jag har ofta tänkt att det är viktigt för mig att vara omtyckt. Jag känner mig ofta omtyckt också, vilket ju är skönt! Men när jag var på handledning för ett tag sedan, vilket man får om man jobbar inom socialtjänsten och har riktig tur med sin arbetsgivare, så sade psykologen till mig efter en stunds samtal att jag var "prestationsinriktad och att de egna kraven på vem jag skall vara sätter ribban". Hon lyfte fram det som en annan drivkraft än behovet av att vara omtyckt. När jag återger det låter det som om hon var rätt brutal mot mig, men det var naturligtvis inne i ett samtal där detta hörde hemma. Höga krav på mig själv alltså! Inget ovanligt alls bland oss duktiga flickor. Jag har tänkt mycket på det hon sa. Mina egna krav på mig själv! Innebär detta kanske då, i förlängningen, att det jag drivs av är att vara omtyckt av mig själv. Det låter faktiskt inte helt främmande!

   Om man är prestationsinriktad med höga krav på vem man själv skall vara så blir man aldrig riktigt nöjd bara för att man är omtyckt av andra. Det här skall jag grunna vidare på! Om inte annat så för att jag är 44 år och då funderar man en del över sig själv och livet.

  Nu väntar Skyfall, James Bond. Fick kasta ihop en snabb middag i alla fall. En riktig klassiker! Kanske något att prova!

Biff Rydberg


Biff Rydberg, 2 portioner
4-5 potatisar
1 gul lök
200-300 g oxfilé
pepparrot
senap & grädde
2 äggulor
smör
persilja

Skala och tärna potatisen i cm-stora kuber. Hacka löken. Kuba köttet något större än potatisen. Hetta upp smör i stekpanna och fräs löken ett par minuter. Den skall inte bli alltför brynt. Ta upp och ställ åt sidan. I med en klick smör till och all potatis. Bryn, salta och peppra och låt sedan går färdig under lock i pannan. Rör ibland. Glöm inte att sänka värmen när locket åker på. När potatisen är mjuk smakar du av med salt och peppar igen och ställer åt sidan, du kan blanda i löken. Hetta upp en ny panna (eller den gamla pannan om du håller potatisen varm i annat kärl) med smör och stek köttet hastigt, skall inte bli genomstekt! Salta och peppra. Fördela potatis, lök och filé på två tallrikar. Servera med nyriven pepparrot, äggula, senap blandad med lite grädde och persilja på toppen! Mums innan bion!

söndag 21 oktober 2012

Pumpasoppa & läcker banankaka


Pumpasoppa med parmesan, presiljeolja och pumpakärnor.
  
  Gårdagen bjöd på riktig brittsommar. Det var över 20 grader i solen mitt på dagen. Efter frukosten stack Håkan och jag till Friskis & Svettis, för lördagen känns så ofantligt mycket bättre när man kört ett pass och svettats ordentligt. Allt känns möjligt sen! Och tillåtet!

  Efter den sedvanliga lördagsturen på stan, och ytterligare ett besök på Coop (varför kan jag aldrig få hem allt jag skall ha?) så gav jag mig på dagens projekt. Jag hade bestämt mig för att göra en riktigt god pumpasoppa till förrätt. Det faller nästan på sin egen orimlighet för pumpa smakar inget särskilt och inte speciellt gott. Men skam den som ger sig. Jag stod som en hök över grytan och smakade av i oändlighet. Till slut var jag riktigt nöjd. Bjärekyckling (en majskyckling) fick gå i stekpåse på låg temperatur, fylld med det ena och det andra. Dessa rätter planerades redan igår. Efterrätten, som jag brukar tänka inte är min grej, är alltid det som ger mest beslutsvånda. Jag bad Håkan att tänka till (Ge mig ett seriöst svar nu, sa jag till honom. Oftast brukar han svar att vi inte behöver någon efterrätt eller så drar han till med vaniljglass och fruktcocktail på burk, för att retas). Gör något av det som finns hemma! blev hans svar. Vad finns hemma? Bananer, slog han fast. Håkan älskar banankaka. Jag tycker sådär... Men nu hittade jag ett höjdarrecept! Skall man ha banankaka till efterrätt så får det ju vara en festligare variant. Ena gästen är laktosintolerant också, så det gäller att det funkar. Alltså glasyren! Så god! Så smörig och rund! Det här blir en favorit!

Inte helt lätthanterlig. Den ha ett hårt skal.

Pumpasoppa, till 6 personer som förrätt

1 butternut squash pumpa (ca 1,2 kg)
1 vitlöksklyfta
olivolja
1 gul lök
1/2 tsk timjan
1 dl vitt vin
8 dl kycklingbuljong (gjord på tärning eller fond)
2,5 dl grädde (laktosintolerant idag)
1/2 tsk farinsocker
pumpakärnor, persiljeolja och parmesanost

Skala pumpeländet (den är hårdare än man tror) med potatisskalare, så den ser riktigt orange och fin ut. Klyv den sedan och ta bort alla kärnor. Skör ner den i bitar och strö ut i en långpanna tillsammans med lite olja och vitlöksklyftan som delats ett par gånger. Låt gå ca 20 minuter i 200 grader ugn. Skala och hacka löken under tiden. Fräs den i lite olivolja tillsammans med timjan. Den skall inte ta färg. Lägg ner all pumpa och vitlök i löken och späd med vin och buljong. Låt koka sakta ca 25 minuter tills pumpan är helt mjuk. Ta av från spisen och kör soppan helt slät med en stavmixer. Helt slät, alltså. Ställ tillbaka på värmen och häll i grädden. Låt småkoka ca 10 minuter. Under tiden skall du smaka av. Smakar det nästan inget? Salta! Behöver du mer fond eller lite smulad buljongtärning för att ge en djupare smak? Gör vad som krävs tills du är nöjd. Avsluta med farinsockret och se om inte det gör susen! Servera i djup tallrik, garnera med rostade pumpakärnor, persiljeolja (godolivolja och väldigt finhackad persilja) samt lite hyvlad parmesanost. Vi hade vitlöksbröd till.

En läcker tugga, kan jag lova!

Banankaka med god glasyr

4,5 dl strösocker
2 stora ägg
4 bananer (eller 6 små)
200 g smör
2 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
2 msk vaniljsocker
6 dl vetemjöl

150 g smält smör
4,5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 äggula

Vispa ägg och socker poröst. Smält smöret. Mosa bananerna. Blanda bakpulver, vaniljsocker, bikarbonat och vetemjöl. Rör ner bananer i äggsmeten, vänd sedan ner mjölblandning och smör. Rör jämt. Häll i smord och bröad rund form. Grädda i 175 grader, ca 50 minuter. Prova med sticka. Låt kallna helt innan glasyren breds på.

Sikta ner florsocker och vaniljsocker i en bunke. Häll över smör och äggula. Blanda. Det kan se ut att skära sig men använd en ballongvisp (eller en vanlig visp om du inte har annat) och vispa ett par kraftiga tag så blir glasyren blank och fin. Smaka gärna lite - så gott! Bred glasyren över den kalla kakan. Ställt svalt tills det är dags att äta!

Alltså, denna glasyr! Så god!

Vi skördar fortfarande i växthuset.

Saker som skall in i en fågel behöver inte skäras så elegant.
Som vanligt glömde jag fota i tid så här kommer en bild
på min halvätna middag. Smakade gott dock!

lördag 20 oktober 2012

En höstdag som avslutades med god pasta

Promenad i Landskrona.
  Fredagen började inte riktigt som jag hade tänkt mig. Vaknade med huvudvärk som dröjde kvar. Paracetamol och ibuprofen gjorde sitt verk så småningom - men det var den långa promenaden längs ett stilla Öresund som slutligen fick mig att piggna till.
  Varannan fredag är jag ledig. Det innebär att jag har en massa tid att gå runt med mig själv och tänka. Medan jag äter frukost, städar, promenerar... Då kan man fundera på vem man är. Hur man är. Vilken klangbotten man har. Vem är du när du är själv? Kan du slappna av med dig själv? Sånt grunnar jag på! Ju äldre jag blir - desto bättre blir jag på att vara ensam. Jag får bara se upp så att jag inte blir för introvert och analytisk! (Självupptagen :-).

Ser trevligt ut! Hansastaden Riga.

  Efter att ha funderat (på annat än mig själv) över vart vår höstresa skulle gå så bestämde vi oss till slut för Riga och bokade biljetter för ett par dagar sedan. Det känns hur kul som helst! Priserna verkar också kul - så vi valde ett hotell i gamla stan nära allting. Om fyra veckor bär det av. Vi firar bröllopsdag den helgen. Nästa år är det silverbröllop - det är verkligen svårt att fatta. Så lång tid! Underbart! Får se vad vi hittar på då! Första kvällen i Riga går La Bohème på operan, inte långt från vårt hotell. Ivrig sms:ade jag Håkan när jag såg det. "Bläh!" kom det tillbaka. Det blir till att bearbeta. La Bohème är en så vacker opera, med underbar musik. Den är lite julig också! Vi såg den i Berlin för ett par år sedan. Sopranen sjöng så vackert att jag grät. Kanske går det bättre att övertala om jag säger att alternativet är att gå på balett på lördagskvällen. Vi var på balett i Budapest för ett par år sedan. Då grät jag nästan också - av besvikelse. Så kasst var det! En av dansarna var sjuk, så en del av tre-aktaren byttes ut mot en film om en självupptagen dansare/koreograf och ett av hans stora verk. Han fanns också i salongen och kunde inte sluta att prata om sig själv när han skulle introducera filmen. Gäsp!

Höstgrupp - inte julgrupp!
  Igår kväll lagade jag mat åt fyra. Båda döttrarna hemma! Favoritsällskap alltså! Det blev pasta. Inte mycket slår en enkel, vällagad och smakrik pasta med god parmesan. Carbonara är kanske det godaste! Med en fräsch sallad och ett gott bröd till så är det klart.

Pasta carbonara, 4-5 personer

600 g färsk fettuccine
2 paket bra bacon
4 äggulor
2 dl vispgrädde
3 dl  riven parmesanost
2 klyftor vitlök
salt & svartpeppar

Blanda äggulor, grädde, 2 dl av parmesanosten och vitlöken i egen skål, salta och peppra. Ställ åt sidan. Strimla baconet, stek. Koka upp rikligt med vatten, salta generöst! Koka pastan enligt anvisningar på paketet. Blanda ner avrunnen pasta i pannan. Rör ner äggblandningen. Rör över svag värme ca 30 sekunder, så att såsen "sätter sig" på pastan. Ät med extra ost och njut!

Carbonara - godaste pastan!



lördag 13 oktober 2012

Skotska mördegskakor och favorittilltugg


Min fina engelska jul-kakburk.
 
  Medan regnet öser ner utanför och längs med fönstret så bakar jag mördegskakor, eller All butter scottish shortbread. Sådana åt jag första gången jag var i England, 1986. Varje tur till de brittiska öarna därefter har dessa kakor inhandlats och medtagits hem. Barn och vänner har importerat dem till mig. Numera finns de i Sverige också, när man kommer till en sådan där lite affär specialiserad på te och kaffe, men de är fortfarande kul att handla med hem. Inspirerad av programmet Hela Sverige bakar gjorde jag mina egna idag. (Måste bara säga att deltagarna i programmet måste vara väldigt tids- och nervpressade om de skall vara Sveriges bästa, med tanke på hur mycket som dö-bakas varje program). 

  Jag bakar så sällan nu för tiden! Förr bakade jag jämt! Matbröd, mjuka kakor, småkakor, vetebröd... Nu verkar det bara bli till jul. Det var väl därför det blev julmotiv på min kakburk när jag skulle lägga ner kakorna - jag hade ingen annan. Måste också tillstå att jag börjar känna att julen närmar sig. Kanske inte närmar sig... men om en och en halv månad är det faktiskt advent. Min favorittid! Kakorna är gjorda på ett litet huj. Fyra ingredienser och så goda! Pröva själv! Recept längst ner.

Man gör vilken form man vill. Jag ville ha fyrkantiga!
  Jag har fastnat för ett litet tilltugg de senaste veckorna. Det rekommenderas starkt! Jag är väldigt förtjust i koriander just nu. Förr tyckte jag att det hade en lite tung smak. Men med lime och chili är den perfekt. Vi kastar oss över denna munsbit i familjen och inget blir över!


Rätt in i munnen!


Lime- chili och koriandermarinerade räkor på krämig guacamole och nachos

lagom mängd skalade räkor (beroende på hur många man är)
juicen från en lime
1 röd chilifrukt
1 knippa färsk koriander
god olivolja
1 röd lök

2-3 mjuka avocados
limejuice
1-2 klyftor vitlök
2 msk creme fraiche
salt & peppar 

1 påse nachos

Hacka chili och koriander (jag tar bort kärnorna genom att rulla chilin hårt mellan händerna, sedan skär jag av skaftet och slår öppningen mot vaskkanten - då trillar kärnorna ut) . Blanda med räkorna. Pressa över limen och skvätt på lite olivolja. Rör om. Låt stå nån timme. Skala och skiva löken riktigt tunt. Blanda ihop med räkorna.

Ta ut fruktköttet ur avocadon. Mosa ordentligt och pressa över lite limejuice så den inte får trist färg. Riv ner vitlöken (eller pressa om du föredrar det) och rör ner creme fraichen. Smaka av med salt och peppar och låt vila en stund i lufttät burk i kylen. Servera! Antingen får alla plocka ihop själva eller så lägger du ut nachos, klickar på guacamolen och toppar med räkor! En mycket god munsbit för den med stort gap!

Tilltuggsredo!

Mingel!
All butter scottish shortbread/Mördegskakor

225 g rumsvarmt smör
110 g strösocker
225 g vetemjöl
100 g majsena

Vispa smör och socker med elvisp. Länge, Lite längre (ca 10 minuter). Blanda vetemjöl och majsena. Sikta ner i smörblandningen. Arbeta ihop. Använd händerna i slutet. Vilken form vill du ha? Kavla ut degen mellan två bakplåtspapper, till 1 cm tjock. Nagga med en gaffel. Skär i fyrkanter eller ta ut med kakmått. Grädda ca 24 minuter (skrev ca men angav ett exakt anta minuter, kolla att kakorna precis börjar få lite gyllene kanter) i 170 grader varm ugn. Ta ut plåten och strö över strösocker direkt. Låt svalna på galler! Stoppa i munnen  och njut.

De kommer att gå åt!