lördag 8 september 2012

Det händer mycket nu!

Ibland måste man lägga upp fötterna och fundera lite.
   Det händer så mycket just nu! Roliga saker som gör mig glad. Andrea har fått en jättefin lägenhet och ett nytt jobb som hon trivs med och som kan kombineras med pluggandet. Nu i helgen var det inflyttning! Förra veckan fick Hanna besked om att hon fått jobb från 17 september, heltid. Också fantastiskt roligt! Det är ändå så att det spelar ingen roll hur gamla ens barn blir - de finns under huden på en. Jag menar inte bara att man ibland oroar sig för dem utan också att man vill att bra saker skall hända dem.

  För precis ett år sedan hade Hanna varit i London en vecka och låg på sjukhus för att att operera bort blindtarmen (som sprack under ingreppet och ställde till en massa komplikationer). Håkan flög över och hann fram precis innan hon rullades in på operation. Mitt lilla sagogryn! Så sjuk, och långt borta! När Håkan ringde hem och berättade att de hunnit träffas och att hon nu var inne på operation så grät vi båda två. Dygnet han skulle tillbringa i London förlängdes till en dryg vecka, eftersom hon var så dålig och fick ligga kvar på sjukhuset, och två omgångar ej ombokningsbara hemresor frös inne.

  Samma dag som Håkan flög över så flyttade Andrea hemifrån (efter att hon mellanlandat kort hemma efter londonåret). Jag hade en ömklig vecka! Först oro för Hanna och sedan hudlösheten man känner när ens barn inte har det bra. Jag visste ju att hon skulle bli frisk - men jag oroade mig och led för hennes skull ändå. I telefonsamtalen så tröstade och peppade jag - och när vi lagt på så grät jag. Så min första vecka, efter att båda barnen flyttat ut, var i ensamhet där hemma. De flesta dagar åt jag middag hemma hos Gunbjörg och Olof. Grät en skvätt och var tacksam över att ha vänner. Så skönt att någon tog hand om mig. När veckan gick mot sitt slut bjöd jag hem lite folk och vi hade en trevlig kväll.

  När det är tungt är det bra att inte vara ensam! Men det är bra att kunna vara ensam när livet bara är helt vanligt. Det behöver man öva på. Lära sig att uppskatta. "Det vanliga livet" ser olika ut för oss. Har du svårt att vara ensam i ditt vanliga liv? Kanske dags att öva? Vi måste alla klara av ensamhet ibland. En vanlig torsdag (eller måndag eller fredag för den delen) tycker jag det är otroligt njutbart att få en kväll eller dag för mig själv.

Hon fick ett fint år i London, när hon piggnat
till  efter all sjukdom.

Nu har hon flyttat hemifrån igen - vår duktiga tjej!

2 kommentarer: