Ljuva minnen från Kalabrien

I Tropea växer husen upp ur klipporna. Väldigt vacker stad !

  Semestern i södra Kalabrien lämnar ljuva minnen av gassande sol, vidunderliga vidder, turkost vatten,  livsfarliga (?) serpentinvägar och fantastiskt god mat. Kalabrien är en fattig del av Italien. Den charmiga patinan man är van vid från nordligare delar av landet är inte bara slitet utanpåverk utan delar av de små städerna som klättrar upp längs kullarna från Tyrrenska havet är inte längre beboeliga. Ändå bor det folk här. Ena delen av ett hus kan vara helt övergivet och utblåst samtidigt som det bor människor i en annan del av samma fastighet. Som jag minns Italien, från tidigare besök, så brukar det vara slitet på utsidan medan man lagt ner omsorg på insidan. Så var det inte här!

Där, längst fram, satt vi och åt fyra av
kvällarna!

  Vi bodde i byn Santa Domenica strax utanför Tropea. Agriturismo Ruralia klättrade ner längs berget och man bodde i separata stugor som skildes åt från varandra av oleanderbuskar, citronträd, olivträd, eucalyptusträd och allt möjligt väldoftande. Fantastiskt! Kvällens middagar intogs på en stor "uteveranda" under ett fantastiskt tak med utsikt över havet. Varje kväll var det en ny meny där man kunde välja mellan två olika primo och två olika secondo. Antipastin (förrätterna) som serverades innan var makalöst god och efter secondon kom desserten, dolce. Vin till den som ville och Limocello eller Grappa efteråt för matsmältningen. Vi hade inte riktigt klart för oss vad det kostade, men fick uppfattningen att det var ca 30 euro per person - hur billigt som helst alltså. När vi skulle betala räkningen sista kvällen visade det sig att hela kalaset, med fantastiskt god mat i trevlig miljö, kostade endast 20 euro per person och kväll. De fyra kvällarna där hos Lorentzo var klart bäst under semesterveckan. Goda tips fick vi med oss om vad vi skulle handla med hem - och speciella godsaker dök upp vid just vårt bord ett par av kvällarna.

En gårdsbutik vi hittade uppe i bergen. Vi fick till och med
titta in i kylrummen där det hängde korvar och skinkor
i långa rader - inte minst den lokala N'dujan.

  Så nu har jag en underbar Pecorino Cantonese i kylskåpet (tydligen den allra bästa), N'duja (den lokala specialiteten), Salciccia, rödlöksmarmeladen Marmelade de Cipolla, sardiner, Fileja (traktens pasta), honung och en massa örter och ytterligare nån salumi (picante). Bland annat! Jag skall återkomma med fler minnen och dessutom recept - när jag börjar använda de fina ingredienserna här hemma. Arrivederci!