Våndas i förväg

Det här är mina favoritfår. De finns hemma på min vägg och vi såg dem
på Alvaret på Öland, en höstdag för två år sedan.

  Långt i förväg visste jag att vecka 43 skulle bli en kraftansträngning. Jag har tänkt i banorna "före & efter". När jag går hem från jobbet fredagen 26 oktober, då är det bara att pusta ut. Nu är ju inte livet sådant! Inte så att utpustandet uteblev förra fredagen, men så himla jobbig kanske veckan inte var. Inte på plats i alla fall. Däremot var det mycket tankemöda och vånda som föregick veckan - det blev liksom jobbigare än själva genomförandet. Det är typiskt mig! Jag kan våndas och ängslas över saker i onödan. Och även om det inte skulle vara helt i onödan så kan jag ju ändå inte påverka det som händer förrän det just händer.

  Jag hade i alla fall föresatt mig att, om nödvändigt, lida mig igenom veckan. Dels det som stod i jobbalmanackan och sedan ytterligare ett par saker jag ville få avklarade som hängde över mig (uppskjutna så klart). Känslan av lättnad när allt var klart gick inte att ta miste på, njutbar varje gång jag kom att tänka på det. Vad vill jag då ha sagt? Ja, vissa saker måste man faktiskt lida sig igenom - oftast går det bra - och det lönar sig inte så mycket att ängslas i förväg. Vissa saker kan man faktiskt få undan direkt, utan att skjuta upp det med dåligt samvete som följd. Se skillnad på det och gör något åt det!